Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
När det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus jämte några andra fångar överlämnad åt en hövitsman, vid namn Julius, som tillhörde den kejserliga vakten. Och vi gingo ombord på ett skepp från Adramyttium, som skulle anlöpa provinsen Asiens kuststäder. Så lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier från Tessalonika. Dagen därefter lade vi till vid Sidon.
Det talar vi inte om. Griller. Hur är det med dig själv, min gosse. Du ser du ser tungsint ut. Har du talat med med flickan? Jaa. Jag är just inte glad åt, att hon ska stanna på Björkenäs. Där talar hon bara med Evelin, du minns, Apostelns. Det är allt galet, det. Jag tror, hon får griller i huvudet. Det få vi alla, sade Julius Krok. Men jag ska tala med mor. Kanske att hon kan få komma hit.
Och stadsborna själva stämde möte "under Krokens lampor", förebrådde sina lata och lättsinniga barn, att de "rände under Krokens lampor" och använde sig ofta av den ironiskt uddiga frasen: "Jag tror, du lyser värre än Krokens lampor!" Julius Krok blev snart led vid sina lampor. De lyste honom i ansiktet, när han gick ut, de lyste honom i ansiktet, när han kom hem.
Det tjänar förbanne mig ingenting till. Det brinner värre än i helvetet. Viskingeholmfolket läto sig emellertid icke hejdas. Deras anförare, en ung förvaltare, hade måst utkämpa en skarp dust med gubben Lilja, innan han fick lov att komma staden till hjälp. Det var en nätt och prydlig liten herre, förvaltaren Julius Krok.
Vilket den allvise guden för min och sin och allas vår skull förbjude! Ja, vad duger vi till? frågade Krok. Duger? Duger! Nää tillade han lågdraget och spakt. Nej, det kan du ju ha rätt i Kroks bodde en trappa upp, Broms två trappor. På nedre botten hade Julius Krok öppnat en maskinaffär.
Men nu, min Krokus, nu ska det visa sig, att vi skaffat oss en son och en hämnare. Må faster Mimmis ande omsväva dig, min gosse. Det var ett djädrans så duktigt fruntimmer. Å, du gamle festtalare, sade Julius Krok och smålog medlidsamt. I hörnet av Storgatan stod Aposteln och häradshövdingen. Aposteln flaxade oroligt med vingarna och styrde rakt på Abraham. Varför har du kommit hem?
Där sutto far och dotter och nickade åt varandra, logo vänligt, klappade varandra på händerna och utbytte då och då några tankar angående kanariefåglars liv och leverne. En afton, då den lille ingenjören återvände från Holmins, blev han stående i tamburen, stödd mot dörren. Han suckade så tungt och stönande, att fru Marie släppte sitt arbete och ropade: Nej, men varför suckar du, Julius?
Ty därutinnan hade fröken Agnes rätt: Julius Krok var rädd. Han var rädd i tredubbel måtto. Den svaga lilla kroppen skalv, när den kom i närheten av grova, arbetstunga nävar. Han kunde aldrig glömma skräcknatten, då arbetarna samlat sig utanför Bromsens hus.
Efter en stund sade hon: Stackars lilla Louise. Abraham gjorde en rörelse. I detsamma öppnades dörren, och lektor Holmin steg in. Han var vit. Några ögonblick sökte han efter papperet med blicken. Han gick hastigt fram till byrån och skrev sitt namn. Utan att se på den sjuka och utan att säga ett ord gick han ut. Julius Krok vakade den natten hos sin hustru.
Kunde det verkligen vara någon framtid att binda sig vid Backarna? Han blir inte bunden. Han kan gå när han vill. Å, han är nog lika envis som du, smålog fru Marie och suckade. Och så är det det, Julius Kan det verkligen vara bra att stanna ett helt år på Björkenäs? Varför inte? Ja, herre Gud, du vet ju, att jag säger inte gärna något ont. Men när det nu är fråga om Abraham.
Dagens Ord
Andra Tittar