Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juli 2025
Det var deras avsikt att gå till Tanningen för att doppa tårna i vattnet och känna, om det var mycket kallt. Men ett stycke nedanför Backarna mötte de en karl, som var karl hela dagen. Och det var galne Johnsson. Johnsson var i första glaset. Han hade redan sjungit sin morgonsång under björkarnas nyssutspruckna löv och nu skulle han gå ned till Tre Remmare för att bjuda Gula Rosen äktenskap.
Ta mig hin ska inte Johnsson föröka sig! Men med tredje glaset fick kärleken maka på sig och giva plats åt den eviga vänskapen, som dock är någonting högre. Då kysste han Liter-Pelle eller kommissarien Lönrot eller vem annan, som befann sig inom räckhåll, och bjöd dem hand och börs och hjärta. Och allt sitt inflytande, alla sina relationer, sin makt och härlighet offrade han på vänskapens altare.
Hör han, lektorn, vill han vara bra och borga mig en tia, så ska han få se något rart. Vad är det? frågade Aposteln. Helledudarna, svarade Johnsson. Aposteln hade inga pengar. Men Elis Eberhard, som ville vara i fred, stack fram en femma. Han lämnade sällskapet och slog sig ned på bänken under björkarna. Där satt han och kisade ned mot staden och undrade om ryktet snart skulle vara i gång.
Ett par dagar senare träffade han Äppelbom och gjorde honom sällskap ett stycke. »Jag ser, att du går och drar med Kerstin Johnsson nu för tiden», sade denne unge man. »Retar det dig?» frågade Pehrsson vänligt. »Nä, inte alls. Vad angår det mig?» »Du har ju ränt efter henne så förbaskat förut, har jag märkt.» »Jag? Känner henne knappt. Men hon kanske har varit intresserad av mig.
Det var herr Johnsson, som visade oss hit. Och vi tänkte, vi skulle göra lite snyggt här. Men det kanske stör herr Vickberg. Stör? upprepade Vickberg och såg ännu mera orolig ut. Men då Abraham drog på sig jackan, vinkade hovmästaren vänligt och nedlåtande och sade: Bevars, bevars, herr Krok. Varför skulle det störa mig?
Född 1844 i staden Tammerfors, hvarest min fader, Gustaf Wilhelm Johnsson, då för tiden var anstäld såsom uppsyningsman vid vårt lands största bomullsspinneri, var jag från mina tidigaste år min fars ögonsten och minnes ännu hurusom han gärna litet skrytsamt plägade framhålla mina talanger för de rättframma arbetare, som hörde till vår umgängeskrets.
Det var, vad Johnsson fann i botten på Liter-Pelles besk. Ett obeskrivligt sorgligt och tungt humör, som räckte till nästa omgång beskar. Och under tiden var Johnsson en dålig människa, som talade illa om alla och en var, som spridde alla dåliga rykten och som svetsade ihop elaka lögner så kvickt och ledigt, som om han stått i mästersmedens egen rödglödande smedja.
»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl att gå litet för långt.» »Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?» Fröken Johnsson teg ett ögonblick. »Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt. Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst ha velat rymma, men det var för sent.
Titta på honom, bror. Sådan ser man ut, när man levat ett liv i laster. Ni är lika som ett par bär. Som ett par ruttna lingon, suckade "Jublet", som verkligen var ångerfull. Goddagen, Johnsson. Vart ska han gå? Till krogen, svarade Aposteln. Alltid till krogen! Men nu ska Johnsson vända om. Jag har tält med krogmadammen, det blir ingenting i dag och ingenting i morgon heller.
Men så fick baronen Gud fröjde själen så fick han för sig att han också skulle ha någon del i ungen. Och så blev hon fosterdotter på Rogershus. Det var väl mest bara för att få en arvinge, så att Bergfeldten skulle bli lurad på Björkenäs och Klockeberga. Se, Rogershus det fick han, för det stod i fideikommissbrevet. Johnsson strök undan grankvistarna och förde dem in i Backarnas trädgård.
Dagens Ord
Andra Tittar