United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Slutligen satte hon sig vid dikeskanten och snyftade. Det var första gången, sedan den dag fem år tillbaka, hon för första gången deltog i Herrans nattvard. satt hon en stund stilla och grät. En stund förgick. hörde hon något afstånd glada röster; det var fästmannen och talmannen som, följde af fadern, gingo tillbaka till byn.

den ut till gatan nående stentrappan var det beqvämt att sitta och hvila. Just här hade hon förr som ung tjenat i många Herrans år. Huru tiderna hade förändrats sedan dess. var hon frisk och rask, och färdig till hvad slags arbete som helst. Hon tog i som en karl och tröttnade ej midt i arbetet. Men annat var det nu.

Hon lefde under ett andligt högtryck, som kom hennes ögon att skina med en underbar glans, och mer än en gång hände det, att religionslärarens blick, liksom bländad däraf, vek åt sidan med ett förläget uttryck; ty pastor Tibell var en erfaren och samvetsgrann Herrans tjänare, och det var icke första gången han hos en kvinnlig konfirmand iakttagit denna blickens illumination, som visserligen först och främst vittnade om himmelsk hänförelse, men som utan tvifvel ofta hade en jordisk bottensats.

talte mildt den gamle: "Öfverallt Är jorden Herrans", och han satte sig Uppå den låga, bara marken neder. Dock hastigt höjdes jorden under honom, Och högre satt den gudakorade Än biskop Leo själf och alla andra. Den sig förnedrar, han skall upphöjd bli, Och den sig själf upphöjer, skall förnedras.

"Nu rädes jag intet mera", sade Maheli, "sedan jag återsett min herres ansigte. Herrans hand skall beskydda oss". "Herren skall icke öfvergifva sitt folk. Han kan väcka upp en försvarare af sådana som detta barn, om honom behagar", sade Judith.

Han var alltför överväldigad. Till slut reste han sig upp och gick bort till soffan, där Edgar låg. Men i samma ögonblick han höll den i sin famn, föll han i en hejdlös gråt. Men vad i Herrans namn gråter du för, pojke? Ja ä ja ä Mera kunde han inte säga. Från den stund Edgar blivit hans, riktigt hans, skedde emellertid underverket.

Qvinfolket skall väl nu bortgiftas, det är en evig lycka för henne att en ordentlig man. Hon har lika mycket som han, det är således Herrans Jesu Kristi vilja att de båda ska komma tillsammans. Den heliga andas ... hm ... nåd, vare delagtig ... hm, af ... hm!

Om jag sitter vid min härd, Om jag i Herrans vida värld Från land till land måst fara. är mig samma mål dock satt, Mot det jag skyndar dag och natt, Jag får ej stilla vara. Dock hvar jag är och hvart jag far, vet jag, att min Gud jag har Beständigt lika nära; Han följer mig all min stig, Han är en Fader ock för mig, Hvad kan mig förfära?

Jo därför att de hålla sig för att skratta! Du grinade åt allting och du fick hela världen med dig; du och flina och narra den där allvarliga masken av de hycklarna; du har en stor uppgift, min bror! Kors i Herrans namn du talar, gosse; får ni lära er sådant i skolorna nu för tiden? Ja, det vi! Lägg dig nu, skall jag spela för dig.

låt ditt hjärta öppna sig För Andans nåd, som söker dig, Låt honom bli och bo dig när, Och räds ej, fast du syndig är! Han skall nog rena själf sitt hus, Sin boning göra glad och ljus, Han, som oss tvär i dopets flod Och helgar genom Jesu blod. N:o 199. Läroämbetet. Nu fröjde sig den vida jord Af Herrans nåd och helga ord, Förspordt i hans apostlars röst Och kungjordt oss till evig tröst.