Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Isen glänste leende och lekfullt framför dem, och rundt omkring lockade den snölösa skogen dem till sig med sitt hemlighetsfulla, tysta skuggmörker. Höga furor stodo stumma längs stränderna. På isen blänkande silfversken, på sidorna, framför och på alla håll svarta, tysta skuggor. De åkte hand i hand utan att säga något.
Kärran stannade framför kökshuset, gästgivarn hoppade ur, pekade med piskan på storstugan eller adelskammarn, som den också kallades, och sade: Det är väl rart? Ja, det är rart som en likkista, sade flickan, syftande måhända på det höga, brutna, svarta taket. Det är klart, att du inte håller dig till rättvisan, sade gästgivarn.
Nog slapp hon ut på den stenlagda gården att leka, men den var endast fyra famnar i fyrkant, och dit hittade aldrig en solstråle oftare, än när den kom som återsken från handkammarfönstret, ty gården omgafs på alla fyra sidor af höga stenhus och magasiner, mest utan fönster.
De första fem åren hade uppsyningsmannen seglat sitt distrikt, full av hänförelse och med förhoppningar att de tämligen höga tullsatserna skulle locka några företagsamma själar till smuggleriaffärer, men så kom den välsignade frihandeln med Gripenstedt och då blev det dåliga tider. Varför smugglar ni inte, era djävlar! hördes uppsyningsmannen förebrå sina fiskare vid klaffen i kajutan.
Tante Sara och hennes gratulanter hade slagit sig ned i lusthuset, som från sin tämligen höga kulle behärskar parken. Tante Sara satt mellan generalagenten och prästen; hon bar sin tjocka, lilafärgade sidenklänning, som tack vare det gedigna, stela och pösande stoffet, gav henne junoniska former.
Hon var så glad, att hon måste springa, och i stället för att låta sina fötter följa den gröna stigen, höjde de sig ofrivilligt och hon bars liksom en fjäril fram öfver blomstren, mellan höga träd, mot fjärran sköna trakter, allt längre och längre. Hon såg någon framför sig, ett ungt väsen liksom hon sjelf. Det var dottern. Hon ville taga hennes hand, men det lyckades icke.
Då kom en liten rund sten susande genom luften och träffade den unga frun på högsta toppen af hennes höga blomsterprydda hatt, som föll i vattnet och till hälften förstörd fiskades upp af häradshöfdingen. På en af klipporna såg man i samma stund fliken af Lenas fladdrande kjol och hörde hennes skratt, som bars af den lätta luften likt ljudet af en sjöfågel.
Som en brudgum fram han träder, Ler och gläder, Tröttnar och till hvila går; Nästa dag han syns med samma Väg och flamma Som för tusen, tusen år. Vill du lifvets visdom finna, Vill du vinna För ditt hjärta frid och tröst, Lyft mot Herran i det höga Upp ditt öga, Se hans verk och hör hans röst!
Än voro tonerna djupa och dallrande som de lägsta på en kyrkorgel, än höga och klara och klangfulla, som om de strömmat fram ur klockstycket från en klarinett. Och lillan hade lyssnat till tonerna från hon var ett år gammal. I början trodde hon, att det bodde en liten sångare i det stora instrumentet. Hon hade lagt örat intill dess väggar och sagt: "Hör, hur han sjunger där inne!"
Dock vet jag, att hvarthelst min tanke hunnit, Har ytterst dig den sökt och dig blott funnit, Du, i hvars vilja lifvets banor gå. Det är till dig jag blickar mot det höga; Här, där blott döden ser med slocknadt öga, Kan utan vittnen jag dig tacka få.
Dagens Ord
Andra Tittar