Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Jag håga bå henne och lillgråstugan våran, och jag vill hällre vara där än på alla andra ställen bara jag hade'na själf och Gullspira där. Med denna i afskedsstunden ömma och grannlaga försäkran, vände Månke för att med Gullspira ta vägen tillbaka mot sågverket och den vackra lilla gården.
Oförtövat kastar jag mig ur sängen, öppnar fönstret och störtar ut på gården men rosenbuskarna stå där, och min skjorta skyddar mig alls icke mot taggarnas gissel. Söndersargad, blödande går jag över gården, och med de nakna fötterna flådda på kiselstenar, rivna av tistlar, brända av nässlor, halkande på föremål av obekant art, uppnår jag köksdörren som leder till läkarens våning. Jag bultar!
Stor var tavastländarn Ojan Pavo, Stor och väldig ibland Finlands söner, Stadig som en granbevuxen klippa, Djärf och snabb och kraftig som en stormvind. Tallar hade han med rötter uppryckt. Kufvat björnar med sin blotta armkraft, Lyftat hästar öfver höga gärden Och som strån förmätne männer nedböjt.
Deputationen slog sig ned på dikesrenen, förtärde matsäcken och diskuterade frågan. En arbetare, som varit dräng på Rogershus, föreslog, att man omedelbart skulle återvända till staden, tre förhöllo sig tveksamma, men unge Pettersson, som i smyg tagit sig en klunk ur flaskan, vandrade modigt upp på gården, följd på något avstånd av sina kamrater.
Der inne bor gamla Weitikka ensam hela året om. Fordom tjenade hon här på gården, var ung och vacker, så visst som hon nu är sextio år och ful som ett troll. Men i skogen sker henne aldrig något ondt. Skogsrået sjelf har lofvat skydda henne, och sjöjungfrun vågar derför ej angripa henne, hur gerna hon än ville, »ty sjöbruden har agg till mig», säger hon och kanske har Weitikka rätt.
Men bland de svartlockiga flickorna, som dansade på gården vid pipors och strängaspels takt, hade Erland upptäckt Singoalla. Det var hon, som anförde dansen, ty hon var hövdingens dotter och den skönaste av alla.
Han kände det i detta ögonblick, som om han sade farväl till allt detta, som om någonting skulle hända, så att han aldrig mera skulle återse den gamla gården. Han kom plötsligen att tänka på Köttlund och hur han en gång för många år sedan sökt sparka kull gödselhögen. Vad han hade varit lycklig då! Om han bara hade varit så liten som då. Då visste han inte att det fanns frimärken.
Det onda hade emellertid »slagit inåt», hon hade det alltsamman qvar; inte så att hon låg och yrade som för fjorton dagar sedan, men på ett annat vis. Det var hennes femtiondeförsta födelsedag, och den firade hon allena. Herrskapet från gården hade sändt henne kaffe, socker och en ny huspostilla med knäppen, alltsamman var lagdt på byrån, prydligt i rad.
Nära vägen ur en skyl på åkern Tittade en gosse fram och, varsamt Vinkande med handen, ropte sakta; "Gå ej ditåt, ty du är förlorad; Fienderna rasta där i gården. Sex de voro, förde långa pikar, Och den grymmaste och största ryttarn Bar ett blodigt hufvud fäst på piken." Endast snabbare gick Tomas framåt. Men på dörren till den främsta stugan Såg han brodrens kära hufvud spikadt.
Barndop, begrafning, barndop, begrafning. Ibland två dop utan begrafning emellan. Maten rationerades ut och var icke just kraftig: kött syntes endast om söndagarne. Men han växte dock dugtigt och var före sin ålder. Han släpptes nu ner att leka på gården. Det var en stenlagd brunn som vanligt, dit solen aldrig nådde ner. Skuggorna stannade öfver första våningen, längre nådde de ej.
Dagens Ord
Andra Tittar