Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Väl inlindad i en filt var han, och strumpor hade han på fötterna. Så blev han utburen, och pappa höll honom i sina armar på verandan, därifrån han kunde se ned över den solbelysta gården, från vilken positivets muntra toner ljödo emot Sven.
De kommo in med torrved i fånget och lade på elden så där var så ljust och grant i stugan. De hade sjungit så roligt och gladt tillsammans, mor i gården och Anna-Lisa, och så en piga, som också spann." "De va' Brita de." "Jag minns rakt inte hvad det var de sjöngo. Det var om en liten getpiga."
Pojken är drömmande och pjunkig, veklig och slösaktig. Han har en egendomlig talang att skaffa mig utgifter, så ung han är. Det är med oro jag ser hur han är i stånd att bestjäla mig för att ge skänker åt någon af de tiggare vi ha på gården, någon af det der eländiga folket som man får lof att föda ... för skams skull, och hvilka kalla sig våra tjenare... Åh för tusan, låter det så?
Det började nu lugna i Carlssons sinne, och han anade något förmånligt i att så där få agera för gården; men han var ännu för retad att vilja byta sin låga mot något ovisst och han kände ett behov att få något handsöl först, innan han inlät sig på affären. Inte kan jag gå sta så här som jag är och inte har några snygga kläder, slängde han ut sin rev.
Så hon tänkte och log och gladdes i hjärtat och uppsteg, Öppnade än ett fönster och njöt, lätt flämtande, svalkan, Medan syrenernas doft, med trädgårdshäggarnas blandad, Strömmade in och fyllde det genomfläktade rummet. Men i detsamma syntes i dörrn den gamla Susanne. Hvilken i många växlande år, sorgfällig och trogen, Släpat för gården och trätt med försumliga pigor beständigt.
Vägvisarne synade på afstånd gården, trodde ej att den kom nedåkande, för att hemta oss, sågo ej heller till någon elevator, det är uttydt hiss, stötte stafvarne i fjellsidan och sträfvade uppåt. Vi andra efter, i vårt anletes svett tänkande på ett dagligt bröd i limpform, men lusten att plocka kumminkål brändes bort i solhettan.
"Gammelfolke" här i gården visste att hålla barnen på mattan, ty farmor Gullspira, hon tog spjärn emot den grofva, stadiga granstammen och satte ut alla fyra benen, som om hon ämnade bli ensam om bädden. Hade hon inte varit gammelfolk så kunde en mest ha blifvit sint på na. Matmor stod rent rådlös om sängplats för ungfolk och barn. Men så förstod hon hvad gammfarmor ville. Hon hade ondt.
Till krigsminnena hörde ock en gammal afsigkommen underofficer med fänrikstitel, Pelander, en anförvant till kapten Enehjelm, som efter inköpet af Ritoniemi upptagit honom i sitt hus, där han bodde i en liten stuga på gården och sysslade med att binda nät, sprita fjäder och dylikt.
Det kunde hitta på hända att han frågte mor, vad tvåbents fähund hon släppt in på gården Nå, sade greven, nå, jag förstår. Och erfar ånyo den mystiska värme, som strömmar ur modershjärtat. Han tog glaset men ställde det åter ifrån sig och fattade gummans hand, som motvilligt gömde sig i kjortelvecken. Likafullt har kära mor gjort mig en ovärderlig tjänst. Ja, vilken i ordningen?
Men han sa att Daniel var för liten. Han skulle inte gagna på femton år än, sade han. Gubben. För han var aldrig riktigt med på Daniel. Fast det var hans pojke så visst som min. Han tyckte, att jag var för släpphänt med pojken. Men jag tyckte att Daniel kunde vara närmre till. Och inte tyckte jag att en skulle fästa en måg vid gården. Som skulle stå i vägen för Daniel.
Dagens Ord
Andra Tittar