United States or Brunei ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var inte svårt att gissa, att han gått efter Valborg. I gissade väl åt det hållet, I med? Jag gjorde väl det, samtyckte mor i Sutre. Tillade: Du rastar, du, men sysslorna rasta inte för vitt en vet. Jag tyckte jag kunde hjälpa Valborg hem med byken. Brådare är det väl inte hos gästgivarn? Å nej, det är det väl inte, medgav mor.

Nära vägen ur en skyl åkern Tittade en gosse fram och, varsamt Vinkande med handen, ropte sakta; " ej ditåt, ty du är förlorad; Fienderna rasta där i gården. Sex de voro, förde långa pikar, Och den grymmaste och största ryttarn Bar ett blodigt hufvud fäst piken." Endast snabbare gick Tomas framåt. Men dörren till den främsta stugan Såg han brodrens kära hufvud spikadt.

gick den natten skäligen, utom att tattarepojken illfänades och beständigt makade kolen nära Maju, att kjorteln sveddes och hål brändes i strumporna, det han påstod vara nyttigt till att hålla sig varm med i kölden. Andra dagen kommo vi lyckeligen till Eckerö. Men där fingo vi rasta i sex dagar, eftersom sista stormen upprivit en part av isen Ålands hav.

Vid det långa bordet i sin stuga Satt en dag den ålderstegne Hane, Middag ätande med sina söner, När en flykting, när en tolfårs gosse Hann med bruten andedräkt hans stuga Och, igenom dörren kommen, talte: "Signe Gud er, gamle fader Hane! Tjugu ryttare med långa pikar Hafva bränt vår gård i natt. De rasta Nu i kyrkobyn vägen hitåt; Innan kvällen skola här de vara."

Nu är allt förändradt, finska hären stridt, Finland ligger för oss öppet himmelsvidt, Ingen fläck skall mer landets ära stanna; Nu kan mannen visa ren och klar sin panna. Kalla folket upp, låt röra trumman snart, Natten är förliden, dagen lyser klart! Förr var det brådska, vi mest bort rasta; Adle, unge herre, nu är tid att hasta!"

Men se det var ingen lätt sak att bära det opp kullen. Med den tunga bördan orkade fläkten ej alls svinga sig opp öfver grästopparne, utan han måste söka sig väg mellan gräsen och rasta än här, än der de gröfre stråna och stöda sitt frö emot något blad.

Jag nickade vänligt åt fyren och tackade för gott sällskap, varpå vi vände ned mot ett annat ljus, som sken mycket oroligare, men också mycket varmare det var smedens, hos vilken vi skulle rasta. Vilken vällust att i land och räta ut sin domnade kropp efter en sådan färd!

Alhejdi vill icke, att Salik skall varsna hennes trötthet, hon håller sig ännu uppe, men hon vacklar. Snabb som blixten är Salik af hästen. "Flygen, söken om det är möjligt finna en källa. Vi rasta, om än tusenden förföljde oss. Alhejdi, den minsta fläkt af blekhet din kind, det minsta dunkel i ditt strålande öga sårar mitt hjerta värre, än någon af Schachens dolkar kan göra det".