Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Tvenne barn hon höll vid handen, tvenne gossar, Späda, blomsterlika båda, Och i ögat, af ett inre ljus förklaradt, Låg en stilla bön i tåren. Rysslands moder såg med rörelse den arma, Såg den bedjande med undran, Och hon stannade, en blick på sin värdinna Liksom frågande hon fäste.
Folke Filbyter drog tillbaka sin arm från stugknuten och pekade med en frågande åtbörd på sitt svärd för att ännu en gång fresta ovännen. Han gjorde det med en sådan enträgenhet och en så uppenbar längtan att äntligen få strida och falla, som hade han bett om en nåd. Rid nu hem till din gård igen, sade Ulv Ulvsson och vände sig om för att gå in i stugan.
Och hon lyssnade, som om hon hört på en märkvärdig främmande fågel, hvilken hon känt till i sin längese'n bortglömda ungdom. Slutligen tystnade han. Det skymde starkt och ifrån ån steg dimman upp. Han såg på henne alltjämt hans ögon växlade uttryck, det kom något vemodigt i dem, någonting frågande och beklagande.
Med flickorna kunde det vara detsamma, men pojken, äldste sonen, blifvande caput familiae, en sådan obehaglig klump! »Mamma!» Lille Karl August stack fram sitt hufvud ur hålet i sitt hus, såg upp till modern, som i det öppna fönstret stod och sköljde salaten, stirrade frågande med sina ljusa ögon och gapade med sin röda mun, »mamma, ä' det roligt i himlen?» »Det vet jag inte. Hur så?»
Och vid sidan af fru Zimmermann vandrade hon genom stadens gator, förbi sina bekanta, i hvilkas uppspärrade ögon hon kunde läsa ett frågande: hvem är den höga, allvarliga damen, som fröken Hagberg går med. Hon talade och skämtade, var i det mest strålande humör. Men fru Zimmermann var kall. Ändtligen nådde de stadshuset, der Alma beställt rum. Och förmiddagen släpade sig fram, trögt och tungt.
Den unge mannen stod ett ögonblick i mjältsjuka betraktelser över sin tömda byrålåda, vars botten var täckt med ett par nummer av Svenska Tidningen, då en röst hördes genom språkröret vid dörrpanelen, frågande: Är Lundstedt där? Ja, patron! svarade ynglingen; varpå röret gentog: Nu är jag ledig!
När du engång infunnit dig här, måste du rätta dig efter husets sed. Bella såg så bestämd ut, att Hanna brast i skratt. Du är så högtidlig, som om jag stulit en kalf. Men jag förstår i alla fall ditt skäl och skall förhålla mig hyggligt, om jag kan. Men är icke allt detta förfärligt tråkigt? tillade hon i lägre ton. Hvilket? Flickorna sågo frågande ut.
Kistan var upplyftad på likvagnen, hästar och åkdon väntade vid porten på de åtföljande. Alma hade hela tiden suttit i en länstol vid bordet. Gästerna hade helsat på henne och sedan spridt sig i rummen. Några stannade hos henne, samtalande och frågande. Hon svarade ett och annat ord, allt hur det föll sig. "Det var sorgligt! Ett så vackert barn. Och er enda gosse." "Vår enda gosse."
Förste Konsuln reste sig för att taga avsked av sina gäster. Edmée såg, att flera av herrarna, Junot, Eugène, Rapp, ängsligt frågande sågo upp till honom, men ingen sade något, ingen vågade säga något. Han talade med dem om likgiltiga ting, han till och med skämtade med ett par av damerna, men skuggan i hans blick var lika mörk.
Knäböjd nära hans fot, vid den älskade ynglingens sida, Stod hon och fäste en stund på den gamle sitt tårade öga; Slutligt sänkte hon tyst sitt hufvud och tryckte med varma Läppar en kyss på hans hvilande hand. Förvånad ur slummern Väcktes den gamle och såg på sin dotter med frågande blickar, Såg och mulnade snart allvarlig och vände sitt öga Skarpt med en ljungelds hot mot den främmande.
Dagens Ord
Andra Tittar