Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juni 2025
Han begagnade alldeles samma ord: 'Det var första gången jag kände, att någon tog hårt i mig.» Jag stod bredvid Svens lilla bädd och såg länge på honom. Det hade kommit något insjunket vid hans tinningar. Men han sov djupt och gott, och jag böjde mig ned och kysste honom på pannan. Vi försökte byta om samtalsämne, men jag var så uppfylld av tanken på barnet, att jag ej hade sinne för annat.
Sedan försökte jag socialisterna, jag träffade bara materialister, såna där som ser kulturhinder i mässor och böner och förundrar sig över att medeltidsmålarna valde religiösa motiv, och svärmar för grekernas konst, som de tror är världslig bara för det de inte känner till namnen på alla deras gudar i brons och marmor.
Men försökte hon tala allvar, slog han alltid bort det, gaf henne en kyss och gick. Och så skall jag sitta härnere och gräma mig, gräma mig. Och veta, att all hennes tillbedjan är honom intet värd. Kunde hon blott skaffa sig visshet om, att det skall bli slut, så vore allt bättre. Ja visst! Det var ju ingenting annat hon begärde.
Med möda Kom jag till spiltan fram. Där stod med hängande hufvud Kon och tuggade halm och sörjde. Det torkade jufrets Spenar med darrande hand jag fattade, ömsom den ena, Ömsom den andra försökte jag då förgäfves, en droppe Skänkte de ej. Förtviflad jag pressade hårdare; blod blott Trängde sig ut, och röd bestänkte den botten af stäfvan.
Därmed försökte han lugna sitt samvete, det var ju klart som dagen! Men jag, min stackare, uppfattade det på annat sätt. Jag veknade fullkomligt och önskade dem en treflig afton! Huru kunde jag vara så dum? Och det där utbrottet af kärlek om morgonen? Jag bet ihop tänderna, när jag kom ihåg det. Huru kan man förnedra sig så? Det skulle aldrig mer hända.
Intet träd var så högt, att han ej försökte klättra upp till dess topp, och vid brottningar med gossarne i byn var han alltid den främste. De blånader han fick och hålen i byxorna buro vittnesbörd därom. Men fastän han ständigt var redo till hvarjehanda upptåg alltid när han kom till systerns bädd var han såsom förvandlad.
Efter en så stark frukost måste man ha en promenad; denna sträckte sig vanligen så långt åt Stockholmsvägen, att klockan slog kvarten över tio då man var vid grindstugan; alltså för sent att besöka föreläsningen! Gick han så hem och rökte tre pipor och försökte läsa, men kände sig tung och lutade sig. Innan han visste ordet av var det middag.
Den var förspänd med tre av deras hästar. Riddarna innanför voro för högljudda och bullersamma att höra något, och först när hästarna började draga, anade de oråd och sprungo upp. De försökte att trycka ut dörren och lyfta av taket, men överallt höllo repen emot, friska och sega. De tumlade kull om varann för stötarna och herr Svantepolk dunkade i golvet och ropade: Hade jag bara mitt svärd!
Alma stirrade utan att höra eller förstå. Stirrade bara, då hon såg, att hennes läppar rördes. "Herre Gud, är frun sjuk?" Mina närmade sig. "Skall jag gå till skolan och be rektorn komma hem?" "Nej, nej!" "Men frun är sjuk." "Åh nej." "Orkar frun stiga upp och se på Arvi? Nog lär han ha fått kopporna." Alma försökte stiga upp.
Hon upprepade för sig, att det ej var möjligt. Nymark skulle inte göra det, åtminstone inte med afsigt. Det var ju galenskap att frukta något sådant. Men likväl fruktade hon. Om den eviga fördömelsen plötsligt öppnat för henne sitt mörka svalg, skulle hennes själ ej känt så mycken fasa, som nu. En svag tanke försökte ännu bereda sig rum i hennes sinne.
Dagens Ord
Andra Tittar