Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 maj 2025
Föremålet för min tillbedjan började med att vara ett ideal af fullkomlighet, men befans rätt snart ha sina begränsningar och svagheter, och då var det bums förbi med kärleken. Ett och annat ungt hjärta »krossades», mitt eget krossades också en gång, men läktes snart igen och återfick sin gamla natur.
Kliv inte in bland människorna, där hugger du i sten! Hur skulle han kunna äta och dricka med den här galenskapen i huvudet? Han var ju redan ångestfull av tillbedjan. Han älskade hennes själ och varenda bit av hennes kropp och hennes dräkt. Han avgudade och åtrådde, högaktade och tillbad.
Han stod stum och såg på den en lång stund, medan hans hjärta bultade av den första estetiska hänförelsens tillbedjan. Han kände det, som om han skulle brista i gråt. Vänta, vänta, italenare, sade han och rusade in till sin far. Pappa, pappa, där ä en häst! Var är den hästen? I köket, pappa, skynda sig, skynda sig, innan han går sin väg! Vad pratar du för slag? En häst i köket!
"Jordens konungar," troligen de jordiska konungarna, gå in i det jordiska Jerusalem, som då är praktfullt uppbyggdt, men bära sin, v. 24, och folkens, v. 26, härlighet och ära emot den himmelska staden. Icke endast deras tillbedjan, bön, pris och tack går upp emot denna stad, utan äfven deras härlighet och ära.
Men författaren har affattat sin undersökning så, att den läses med nöje och behållning också af lekmännen, och så får han finna sig i att en oinvigd tar upp det lärda verket till behandling midt ibland alla romanerna och diktsamlingarna. Med platonsk kärlek förstår man i dagligt tal en känsla, som är alltför skygg att söka bemäktiga sig sitt föremål och stannat vid vördnad, tillbedjan.
Detta ungefär är grunduppfattningen. Den förskjutes än åt det ena, än åt det andra hållet: den låter löjets skimmer falla på besagda vördsamma tillbedjan af det älskade föremålet, eller den söker fram och betonar ett frivolt moment.
Han berättade för henne, hur han kände det, vilka förnimmelser hans kärlek födde. Det var så oändligt bittert ljuvt att kunna sitta så här i den långa skymningen och förklara för henne, hur han älskade henne, hur han tänkte på henne som på en statyett, hur han helst av allt endast skulle vilja kasta sig för hennes fötter, utan ett ord, i stum tillbedjan.
Men försökte hon tala allvar, slog han alltid bort det, gaf henne en kyss och gick. Och så skall jag sitta härnere och gräma mig, gräma mig. Och veta, att all hennes tillbedjan är honom intet värd. Kunde hon blott skaffa sig visshet om, att det skall bli slut, så vore allt bättre. Ja visst! Det var ju ingenting annat hon begärde.
Dagens Ord
Andra Tittar