Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 14 september 2025


En sådan gränslös lycka tycktes honom omöjlig att tro och fåfäng att begära, och han blev ännu räddare för henne. Han såg uppåt ljusöppningen i taket, och hon förstod icke, att han gjorde i förlägenhet, utan sade till honom: Du lyssnar efter något. Vad är det som brusar i luften? frågade han och kände sig befriad av att äntligen finna något att säga. Vet du inte det heller? svarade hon.

Han blygdes öfver sitt missgrepp och af idel förlägenhet hugade han sig gång gång medan han rodnande ryggade hän emot dörren. han stod der och bugade för sista gång nickade hon nådigt åt honom som om han varit ett litet barn. »Jag kan med en annan gång», tröstade hon. Hela hans ansigte lyste upp af tacksamhet innan han försvann.

Hon emottogs med vänlighet av alla. Teodoros hade förberett dem hennes ankomst. De voro samlade för att höra ordet förkunnat av Teodoros. Myro, full av blygsel och förlägenhet i dessa aktningsvärda och allvarliga människors sällskap, satte sig vid dörren en ensam plats, fjärran från de andra åhörarne, när Teodoros uppsteg och började tala. Han talade om synden och frälsningen.

Gerna för mig! skrattade Bella utan den minsta lilla häntydan förlägenhet. Det April’ades hela tiden kaffet dracks, och nu var sista tåren tömd. Åhå, den som hade en mage till! och Bertha såg längtansfullt två skorpor och en knäckebrödssmörgås, som blifvit öfver. Skulle man nu springa enklek? Omöjligt. Man var ej herre öfver sina ben. Först måste välplägningen tid att sätta sig.

Även Faber smålog, och trots hans alltjämt vördnadsfulla min kunde man se att han gonade sig åt sina vedersakares förlägenhet. Men plötsligt ryckte mjölnaren till och drog sig hastigt bakom dörren. Strax därpå trädde han åter ut och stod där till synes lugn men med tung och mödosam nästan flämtande andhämtning att det till och med väckte kyrkoherdens uppmärksamhet.

Vad är det som ska börja? All oro och jämmer. Se, en måste ju betänka, att hon är olyckligt gift Ja, men det är inte jag, sade Abraham. Åckåckåck, kära hjärtanes, jämrade fru Enberg och försvann. Morgonen därpå var Abraham generad. Fru Hyltenius däremot visade inga tecken till förlägenhet eller till oro. Hon var sig lik. Under fjorton dagars tid lämnade Abraham icke Björkenäs.

Vad ska du göra med järnet? Det hade han glömt, försjönk i dystert grubbel. Men plötsligt lyste han upp i ett stort, rött leende, lyfte järnet och lät det svänga i handen. Jag ska fan i mig slå ihjäl honom. Det ska jag. Jag ska slå ihjäl'en. Vem? frågade gumman. svek minnet nytt och lämnade honom i stor förlägenhet. Men hjälpen kom utifrån.

Det vållade honom en nästan blyg förlägenhet, om de någon gång kommo till synes. Han förstod icke annat, än att han var den bästa bland husbönder, men han hade ändå en förnimmelse av, att Ulv Ulvsson i allt var hans överman och han gladdes icke åt att se honom. Ulv Ulvsson stod kvar avstånd. Varför kommer du aldrig till tings som andra odalbönder? frågade han. Vi behöva män.

Är du ännu gramse mig? Hon bara skakade huvudet, utom sig av förlägenhet, men begynte ljusen att vackla, och hon grep hastigt om kronan. Och tryckte hon sig baklänges in mellan småtärnorna, till dess hon kom ända ned mot dörren. De måste fram och hämta hornet.

Verna Sommar skrattade, men var röd af förlägenhet, likaså flickorna. Hon tyckte om dem för deras hurtighet i gymnastiken och hade nog märkt deras blyga beundran. I

Dagens Ord

övertjällade

Andra Tittar