Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 12 september 2025


Ty kölden kan väl isa Min dal och höjd, Men ej min enkla visa, Min rena fröjd. Om stormar gny mot tjället, Det intet gör, Blott lugnet bor i stället Där innanför. Men våren kommer åter, Sen vintern flytt, Och sippans öga gråter Sin dagg nytt; går jag ut och vallar Min hjord igen, Och eko återskallar Min stämma än.

Han gick en trappa upp, bultade det gav eko genom trappgången, men utan att någon öppnade; gick en halv trappa till och stötte vindsdörren. Tydligen voro alla innevånarne ute begravningshögtidligheterna. Något nedslagen, ehuru icke alltför, gick herr Lundstedt ner gården igen och sökte en sittplats.

Är det en fågeltropp, Du skrämt vid stranden opp, Är det en lom, är det en and, Du jagar nu från strand till strand? Du, som från skog och fjäll Mig frågat mången kväll, Mig frågat förr, mig frågar än Hör, eko, hör mitt svar igen: Jag ingen fågeltropp Har skrämt vid stranden opp, Det är ej lom, det är ej and, Jag jagar nu från strand till strand;

Själve herr Gudmund Ulvsax, närmaste grannen, som plägade hojta snarare än tala och svärja mer än välsigna, när han fått ymnigt av öl och vin inom västen, var Ekö hövisk, måttfull och siratlig i ord och åthävor och lallade där, sedan han blivit nedbäddad, med aktningsvärt försök till andakt sin i barndomen inövade, till ordaförståndet honom mörka latinska kvällbön, när han icke utbytte den mot morgonbönen.

Mången hugkomst där ur askan talar Till ditt bröst ändå! Kom tillbaka till ett land, som famnar, Ack, gärna dig! Hvar som helst i våra skär du hamnar, Blombeströs din stig. Som en saknad vårdag skola tjällen Hälsa dig igen, Och hvart eko i de gråa fjällen Som en barndomsvän.

Och nu upprepade han dröjande, som ett eko: Calvin har rätt... Att han inte tänkt detta förut! Somliga är predestinerade till salighet, andra till fördömelsen. Och jag hör till de fördömda Han blev med ens iskall. Han satt som förstenad inför tanken. Han kände rent fysiskt dess förfärande sanning. Den var klar, logisk, absolut logisk och klar. Hade han inte känt det hela denna tid?

Man ville och löga sin själ nånstans, Luther var en bra mycket dummare inrättning än skärselden. Att ge sig till att ta bort räddningen från synden och helvetet men sen lämna bägge kvar åt oss! Det är ju nästan omöjligt att leva! utbrast David. Och Hartmans röst kom som ett eko: Alldeles omöjligt att leva! och blev det tyst i rummet att de kunde höra sina hjärtan slå.

Lyckan af människans lott och kärleken, friden och glädjen Lärde du här, här väcktes din dröm om förklarade andar, Vänliga, skapta för oss, att bilda oss himlar jorden. Lyssna, i sångernas ljud, i den domnande sucken af eko, Fåglarnas röster ur skyn och ur lunderna, hör du ej änglar, Leende änglar i allt, från din barndomsålder bekanta? O, hur ser jag ej nu dem klara!

Till dessa avgudars ära sjöng han vid harpoklang, säges det, sånger mäktiga, trolska, att folket tyckte alla skapelsens röster samstämma med dem. Det förhärdade fördenskull sitt hjärta mot evangelium och drev dess sändebud bort. Därför låg tystnad över Ekö och Ekösläkten. Men tystnaden var nu icke samvetstung, såsom den förr lär hava varit.

O dröm, o himmelskt ljufva dröm! Om dig Skall jag för nejdens kala fjällar tala, Tills deras missljud-vanda eko glömma De rop af smärta, dem de hört af mig, Och vänja sig att af sig själfva stamma Den häpne vandrarn glädje blott till mötes. sakta , o skog, din tysta susning! Och hämma, bäck, ditt muntra språng en stund! Och, klippor, höjen edra gråa hjässor!

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar