Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 12 september 2025


Hon hade sett mycken sorg, hon hade, att säga, ammats upp vid sorgens barm och kände sig förtrogen med den, ehuru hon sjelf icke erfarit den annat än som ett eko ur andras hjertan. Hennes ängslan för Bella, hvad var den emot en sådan bittert naggande sorg?

Med skälvande läppar formade jag en vissling. Och hör! Mycket riktigt svarade ett eko, svagt och avmätt och alldeles lagom. Men ekot var ingen annan än min flicka, som stått bakom muren och hört alltsammans. sa min mor: nu se, om ekot svarar mig. Och hon ropade: Gemena slyna!

Hon följde de spår, som hennes folks vagnar efterlämnat. Skymningen låg över nejden, hon, trött, villrådig och bävande, såg Ekö slott höja sitt torn över sjöns gråa yta. Fallbryggan var uppdragen, och hon vågade icke med ropande giva sin närvaro till känna. Flickan satte sig en sten vid stranden, gömde ansiktet i sina händer och grät.

Men för det tredje bör detta lära en flicka att icke slösa sina känslor ett kallt och likgiltigt föremål, utan spara dem åt ett tacksammare, som känner sin skyldighet att med suckar och slavtjänst söka vinna dem ... Eko, är det icke sant? ropade Ismene bort emot aulan. Sant! upprepade genljudet från aulans pelargång.

Varmast sågs den ömma Om sin kärlek drömma Och om sällheten af lifssekunden; Hvarje ton, hon sände, Där till skyn hon lände, Tycktes klinga i mitt öra : Lycklig den, som inga Hårda bojor tvinga Att den fria eterns rymd försaka, Som, för sången buren, Ständigt ser naturen I gestalterne af vår och maka! jag kvädas hörde; Eko återförde Mångfördubblad hennes sång till mig.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar