United States or Azerbaijan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ingen vänlig blick, glad öfver din tankes fägring, kunde då mera glädja ditt hjerta; hvarje hånleende, hvarje omild sträfhet var ju då i alla fall förbi! Jag mins en saga, den liknade ditt öde. En ung qvinna hette Dunkla.
Ännu ville den unga qvinnan bedja, men den gamla kastade på henne en ond blick, och hon teg. Och bort gick Dunkla, och hon styrde sitt hus, och hon gjorde mycken nytta; men hon gick genom lifvet som en död, ty hon egde ej ljud för sitt hjerta och sin själ.
Louis, viskade hon med handen för ögonen, förlåt mig, glöm mig! Han såg upp, och i det dunkla ljuset möttes deras ögon. Aldrig glömde Edmée hans stolta, sorgsna blick. Kan jag väl förlåta? Med skam tvingas jag att fly och lämna min ära i sticket. Jag föraktar mig själv och dock, jag har intet val! Du har låtit mig uppleva ögonblick, som äro bittrare för en man än döden.
Se blott mot kvällens skyar, lär dig lag af dem. En stund de skimrat under fästet, nästa stund Ger fästet dem i stilla skurar åter bort Åt deras ursprung, jorden. Fattar bilden du? Som de, så sändas ock ur Hades' dunkla djup Utaf dess gudar svaga töckenbilder opp Att gå en tid i dagens ljus med mänskonamn. Du ser dem skifta, stråla, mulna, sörja, le I dag; kanske i morgon ren är leken slut.
Man skulle tycka, att en man af herr Flygermans oberoende ställning i lifvet hade bort kunna med lugn invänta hvilken anmodan som helst, såvida det stod i hans fullkomliga val att afslå den, om den föll honom tung; men det var just i den dunkla känslan af sin svaghet i detta afseende och af sin oförmåga att rädda sig ur trollkretsen af ett gifvet uppdrag, han blef bestört och förtviflad.
Hastigt stiger ynglingen ur djupet Och med kraft den dunkla vågen klyfver, Tills han hunnit till sin älskarinna. Och han fattar hennes hvita händer Och den hulda till sin boning leder.
Han hade sett dessa figurer förut. Var visste han ännu ej, men han blev så varm om hjärtat. H,an kände huru dunkla föreställningar stego upp och blevo allt bestämdare. Han var tillbaka i sin första barndom. Det var en julotta i Clara kyrka. Barnen sjöngo från orgelläktaren, och han trodde det var orgeln som sjöng.
Så såg jag än med vemod, än med glädje, De dunkla hamnarna af forna fröjder, Än bedjande för nattens flykt, och än Att solen evigt ville borta dröja. Men bergens toppar klarnade i väster, Och snart mot dalen i en långsam ström Flöt ljuset neder från förgyllda fjällar, Och dagen frambröt, och hans strålar föllo På Minnas bleka kinder ren.
Så med ens skräller det till i en orkester, och lyktorna tändas, och vagnar komma rullande, och flanörer med glimmande cigarrer börja trängas på trottoarerna, och man är åter i en levande stad... Tomas hade kommit ut på Blasieholmskajen. Vita skärgårdsbåtar gledo ut och in i hamnen med tindrande lanternor. Strömmens dunkla vatten fräste här och där upp med ett askvitt skum.
Han biktade sig för Hartman, talade om alla små erotiska lustvandringar på förbjudna vägar, överdrev en del och skarvade en del, som en ung poetisk man vanligen gör. Han gjorde det för att se effekten därav i Hartmans dunkla bottenlösa ögon.
Dagens Ord
Andra Tittar