United States or Puerto Rico ? Vote for the TOP Country of the Week !


Allt flera gäster hade kommit till och hon bekikades från tre håll av stirrande ögon ur ovala, blanka, röda, intetsägande ansikten. David visste vad de tänkte om henne, men det kvittade honom lika. Man kunde inte frångå att hon var vacker, de här herrarna skulle säkert med glädje gett ut ett par hundralappar henne, om de fått.

Han såg förskrämd bort emot spelmansvrån, blicken sökte instinktmässigt Grels och de andra två pojkarna, hvilkas, han tänkte det nu, illmariga, elaka ansikten han sett där just när han dansade rundt med bruden. Han böjde sig utan ett ord, ner efter Månke. "Nu ska vi dansa kronan af bruden", sade en liten flicka, som hade stor likhet med bruden.

När allt folket såg detta, föllo de ned sina ansikten och sade: »HERREN är det som är Gud! HERREN är det som är GudMen Elia sade till dem: »Gripen Baals profeter; låten ingen av dem komma undanOch de grepo dem. Och Elia lät föra dem ned till bäcken Kison och slakta dem där.

Varför vill HERREN föra oss in i detta andra land, där vi måste falla för svärd, och där våra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore förvisso bättre för oss att vända tillbaka till EgyptenOch de sade till varandra: »Låt oss välja en anförare och vända tillbaka till Egypten föllo Mose och Aron ned sina ansikten inför Israels barns hela församlade menighet.

Trodde de icke sina egna ord, när de läste syndabekännelsen eller läto prästen stå där förskansad innanför altarringen och säga det deras vägnar, medan de lågo tysta sina ansikten och kanske logo över, att de narrat honom säga det, som de aldrig ville erkänna. Kanske det också var ett sätt att leka, ett sätt att dölja.

"Skynda dig bort, Edesius", hviskade han åt brodern. "Det är vildar fort rädda dig, medan det är tid!" Dock det var redan för sent. De voro redan omringade. Grymma, svarta ansikten blickade ned dem, och råa händer grepo de späda gestalterna. Spjut och piskor tycktes hota att göra ett hastigt slut deras lif.

Det flyende valdemarsfolket högg sig fram genom marskogen och spred sig över de vida myrarna med sönderslitna kläder och ansikten. Enstaka låga klippor stucko upp som holmar. Där växte skvattram och stjärnstarr, och de försåtliga svarta kärrvattnen med sina dubbla bottnar voro täckta av snärjande näckrosor. Det var lika omöjligt att vada som att simma.

Och keruberna bredde ut sina vingar och höllo dem uppåt, att de övertäckte nådastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vända mot varandra; ned mot nådastolen vände keruberna sina ansikten. Han gjorde ock bordet av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt. Och han överdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.

Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm. Gör deras ansikten fulla med skam, att de söka ditt namn, o HERRE. Ja, de komma skam och förskräckas till evig tid, de blygas och förgås. Och de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

Han hade tydligen klämt nageln högra långfingret dagen innan. Det var blått nere vid nagelroten. Han såg för resten äckligt farbroderlig och vänlig ut. Och var det pojkarna. Han studerade deras kläder, deras ansikten. De voro alla nyklippta. Han tyckte de sågo ovanligt dumma ut, där de sutto stela och raka i ryggen. Han ryckte till. Nu svarade de alla med en mun: Ja. Vad stod ?