Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Mina kamrater brukade ringa och så fort springa om hörnet av huset. När portvakten kom ut för att se efter vad ringningen betydde skreko de alla på en gång: Farbror Teodår! Gott nytt år! Ont i dina tår! Detta skämt hade aldrig tilltalat mig, ty portvakten var en äldre man och jag var lärd att respektera ålderdomen.
Hvad syns, fördrar jag nu? Det är en villa, Ni krusar bara, och ert krus är kallt. v. Fru Bingen, vi bli båda gamla, Och ålderdomen har just ej behag. FRU BINGEN. Man kan ej v. Hur? FRU BINGEN. Förhindra sig att samla År efter år, dag efter dag, Så länge man är till. v. Det medger jag. Det kan man ej, men eljest kan man mycket, Långt mer än ni och mången annan tror.
Betrakta denna stofthydda, som en gång inneslöt en själ, vilken offrade sig för dig, hängav sig åt dig, blev ditt barns mor, och som nu, när ålderdomen nalkas, skulle blivit dina sista dagars tröst.
Fjalar var för ädel, för mänskligt hög och stor för att lämnas kvar i sin förvillelse och själfviskhet, han måste väckas genom ett slag, visserligen strängt, ty ett mildare hade han väl ej aktat, men dock ett slag, hvarigenom han lärde sig lefva för en annan storhet än den, som ålderdomen och döden en gång skulle tvinga honom att lämna.
Men nu är det eftermiddag, alltid melankolisk som den första ålderdomen, solens skuggor falla så nytt och förändra allt, utan att som natten dölja allt. Han börjar sakna något. Det kännes så tomt, öfvergifvet, afbrutet. Han vill hem, men förtviflan öfver att ej genast kunna det, slår honom med fasa och han gråter. När bröderna fråga honom hvarför, svarar han att han vill hem till mamma.
Att jag blef ond här nyss, det må ni klandra; Men hur min vrede är, det vet ni ju. Mitt hårda språk, det ber jag er förgäta, Det är, gunås, som lynnet är. Ni vet, att ålderdomen gör mig tvär, Förarglig ofta, knarrig, snar att träta. Dock vet jag att ert värde mäta, Vet, hur omistlig ni är här, Hur det stod till i gården er förutan. Nu ljuder åter rätta ton i lutan. v.
Hans mormor älskade Herren Jesus och hade förr sökt tala med Josef om honom; men nu på ålderdomen hade hon blifvit så trött och slö, att hon icke ofta kunde gifva nöjaktiga svar på alla de frågor gossen ställde till henne om Gud, öm frälsaren och himmelen. Hans mor var tyvärr alldeles icke intresserad af sådana ting.
Andra akten av livet är härlig. Den första är intetsägande, den tredje tråkig, den fjärde neslig. Jag har alltid avskytt ålderdomen. Författarens välvilja yppar sig, på bekostnad av hans snille, däri att femte och sista akten kan inskjutas i stycket varhelst man behagar. Dessa betraktelser återförde Karmides' tankar till boken, som han öppnat. Det var en avhandling om döden.
EUBULOS. O, hvad var mitt lif, Mitt hopp i ålderdomen än, min tröst, mitt allt? Hvad var min tanke under dagens värf, min dröm, När vallmokransad natten kom och slöt min blick? Minns du det ej, såg, hörde du det ej? HYLLOS. Det var, Att Ajas' ätt än skulle blomstra här i makt, Eurysakes än hälsas såsom konung här. EUBULOS. Det är förbi, Eurysakes är död, är död.
Vördnad för ålderdomen, aldrig dåliga råd till kvinnor, det är mitt ord! ropade den nästa. Och nu blandades de hänryckta löftena till ett jubel från alla sidor. Aldrig bondaktig dödsfruktan! Aldrig vara i sällskap med män, som klaga över sina olyckor! Jag skall friköpa trälar! Jag skall giva hälften av allt mitt åt de fattiga! Jag skall kväva min egen grymhet!
Dagens Ord
Andra Tittar