Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 5 september 2025


Det förekom således aldrig någon särdeles påfallande, att han, när hon i sin ljusgröna dräkt som Madame Récamier hade lancerat den vita färgen, hade Edmée hårdnackat adopterat den gröna med sin egendomligt fria, kungliga hållning, långsamt trädde in i Madame Bonapartes salong, att han vanligen avbröt sitt samtal för att med blicken följa alla hennes rörelser.

Det röker redan ur skorstenen, och kaffepannan är påsatt; hela huset är vaket och i rörelse och ute backen står ett långt kaffebord dukat. Slåtterfolket, som kommit aftonen förut, har sovit skullar och logloft, och tolv resliga skärkarlar i vita skjortärmar och halmhattar stå i grupper utanför stugan väpnade med liar och brynen.

Stanna nu hos mig, fortfor hon och fattade om hans hals, ty vet, gode Käck, jag är gruvligt ensam, mycket rädd och mycket olycklig. Min fader har förskjutit mig, och Erland är kanske död. Men om han lever, vi dock icke träffas, ty hans fader och alla hans fränder, ja alla vita människor vredgas mig och vilja döda mig. Min fader är en rövare, och mina fränder äro giftblandare.

Låg det några nya sorger, låg det kanske någon olycka gömd och väntade honom i detta lilla oskyldiga vita kuvert? Han bröt upp det och läste. "Tomas! Möt mig i morgon Döbelnsgatan klockan halv sex. Jag har något att säga dig." Det var allt vad som stod där. Det var daterat dagen förut. Klockan fattades tio minuter i halv sex. Han tog hatt och käpp och sprang utför trapporna.

Almblad stängde villan och flyttade till staden och i affärernas och nöjenas vimmel glömde Almblads Adolf. Han var ett sommarminne som bleknade med höstens storm och oväder. Det led mot jul, den härliga signade juletiden. Snön föll i vita flockar över staden och människorna, allt var som det skulle vara, bara litet dyrare.

Folkmassan tätnade, och bron blev det trängsel, ty en avdelning av gardet i pickelhuvor med vita korsbandolär tågade fram med förstämda trummor i sorgflor; hästarne stegrade sig och hundar trampades, månglerskor skreko, och började klockorna ringa i ett torn och i två torn och slutligen ringde det över allt, vart man kom, ty kungen skulle i dag begravas.

Han sprang fram till mor i Sutre, tog henne i famn och svängde henne ned från kökstrappan. I jistininejistineje skrek gumman, yr i mössan. Greven smällde två kyssar de äppleröda gumkinderna, sade: Livet är kort, kära mor, men timmarna långa. Låt oss göra oss en riktigt glad dag. Min lilla grevinna sitter framför spegeln och skrattar åt sina vita små tänder.

Basilius förstod alltsammans, han förstod vad gästgivarn och mormor talat om, han förstod, vem det var de väntade, han förstod varför Valborg tagit fram de vita lakanen och han förstod varför de lämnat honom ensam och befallt honom att öppna grindarna vid gavel.

Det blåste kallt; vinden och de vita molnen pinade i ögonen och den gamla gick in i skogen igen, trött att vänta; och hon tog sig till att plocka lingon i förklät, för hon kunde inte vara sysslolös, utan måste hava något att fördriva oron med.

Slutligen visade sig tåget. Det öppnades av en med vita hästar förspänd vagn, vari bruden åkte vid sidan av nymfagogen eller brudriddaren, en ung, ogift vän till Karmides. Vagnen följdes av en vitklädd, kransad skara, som i händerna bar facklor. Bland de sköna flickor, Hermiones vänner, som tillhörde densamma, sågos Ismene och Berenike.

Dagens Ord

dervidlag

Andra Tittar