Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 5 maj 2025


I portarna runtomkring stodo kvinnor och tasslade, med ögonen vidöppna och höllo barn med gapande munnar vid händerna, och åtta försupna gubbar i svarta kläder och vita bomullsvantar gingo i rad, två och två, och buro en svart kista, och deras kroppar kröktes som maskar under bördan.

Sålunda märktes snart tapeter i alla rum ända ut i köket, där också en Bolinderspis murades in; fönsterna förseddes med gröna utanluckor, som lyste långa håll, verandan ströks om och blev vit och rosenröd samt fick en blå och vitrandig bolstervarsgardin åt solsidan; och runt om gård och trädgård sträckte sig ett staket av spjälor, gråmålade och med vita knoppar.

Men Per Hyltenius log, ett leende stilla och brett och kyligt som det vita månskenet. Kanske blir ni en gång gammal som jag, och får de gamles religion. förstår ni, att det goda man gör eller vill göra, det göres icke för tacket. En god handling kommer av en god vilja, en god vilja finns endast i ett kallt och lugnt och hopplöst hjärta. När jag var ute resor, nu sist, slog mig en likhet.

Hon ville kyssa honom, men huvudet var litet och besynnerligt, det vita ansiktet blänkte fram och försvann i famnens mörker som mareld i en svart tjärn. Hon tryckte munnen in under hans öra, kysste och viskade: Inte trodd' Basse jag ville göra'n illa? Inte? Inte? Inte? Du ville mig, svarade gossen, lugnt och fastställande. Tänk länsman! viskade sväran. Ocken vet om han sover, filurn!

Där går du och begår brott för min skull och säger ingenting, inte ett ord! Det är väldigt stiligt! Han såg henne, skyggt, snabbt. Han blev blodröd i ansiktet. Han var brännande het. Och han frös. Plötsligen tog hon ett steg fram mot honom: Kyss mig, innan någon kommer! Han kysste henne. Han kände hennes bröst genom den tunna vita sidenklänningen mot sin kropp.

De stodo en stund under storeken och talade viskande. gingo de bort till grevens svarta kärra, lyste under hjulen. lyfte de av locket. Kan någon ha gömt sig där? sade mor i Sutre, sträckte sig ut långt hon förmådde. Bädden, där lilla grevinnan legat, var tom. Några vita blommor lågo ännu kring huvudgärden. Mor i Sutre drog sig tillbaka in i rummet.

Stormen hade lagt sig något, kalla vita höstmoln tågade från osten in åt land och himlen var friskt blå. Vid åttatiden började gumman sina vandringar ner åt östra udden för att se, om ingen båt skulle synas ute i fjärden. Ute i rännan mellan kobbarna dök ett och annat revat råsegel fram, försvann och stack fram igen.

Det var icke rädslan som nu gjorde Davids kinder vita, det var skamkänslan. Han förbannade sig själv. Jag är löjlig, tänkte han, helt enkelt löjlig, en narr, som gömmer mig för mina narraktigheters skull. Ett svin är jag! Och hon är en idiot som kunnat riskera detta! Ziri! hörde han mannens röst, skälvande, men klar. Ja, Harry, svarade hon från sovrummet.

När han kom till ledet, stannade han tvekande vid den tavla, som inramades mellan syrenhäckarne ömse sidor om brunnen. Under gårdslinden, som sjöng alltigenom av bin och humlor, satt pastorn och rökte en porslinspipa med en målad hjort huvudet. Den gamles ansikte var grått under det stora vita håret, vitt som floxens blommor, där växte rundelen.

Andra Tittar