Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 oktober 2025
Det är, som om de sista dagarnas ångest bränt ut varje möjlighet att känna inom mig, men vart jag ser, möter min blick idel blommor. Då går jag ut på verandan, och jag möter doften av kaprifolium, som stiger ur mörkret, samma doft, som omgav mig, när jag kände mitt lilla barns fingrar krama mina med dödens kraft. Allting inom mig är upplöst, allting är förbi.
Jag frågar det ännu en gång. Inte kommer jag ändå att bidraga till någons nöje." "Låt andra afgöra den saken," sade Lagander. De stego upp från bordet. Nymark och Alma gingo ut på verandan. "Kommer ni inte att bidraga till någons nöje?" frågade Nymark sakta, lutande sig ner emot Alma, som stödde sig på hans arm. "Säg hellre, att ni inte har nöje af någon. Ni, som inte bryr er om någon?"
Några minuter före half fem kom hon ut på verandan och gick hänemot den bestämda mötesplatsen; han följde henne på afstånd och när hon hunnit utanför badanstaltens terräng gick han fram till henne och helsade. »Ar ni der?» sade hon blott. »Ja. Jag har följt efter er.» »Hur länge?» »Från villan der ni bor.» »Hvarför det?» »För att titta på er naturligtvis!
Han såg sig omkring, söp in luften i stora drag, liksom hade han smakat på den, han nästan luktade och snusade på vädret. »Kom ut», ropade han, »det är ingen fukt, vi kan godt sitta här ute! Den salta luften är läcker, kom och känn så bra den smakar!» Man bar ut ett bord på verandan. Man slamrade med glas, karaffiner, skålar och kannor.
Det var mamma och Sven som skaffade blommorna, och det skulle vara svårt att säga, vem av dem båda, som älskade blommorna mest. Jag ser dem ännu sida vid sida med händerna fulla av blommor, rödkindade och pratande, gå över den stora gården fram mot den öppna verandan. Hennes hår var lika svart, som hans var blont, men deras djupa blåa ögon voro lika.
Vi gå ut på verandan för att dricka kaffe; kom med! Jag lade bort min tallrik och följde dem. Någon af herrarna bjöd papyrosser åt Agnes. Hon tog. Jag skrattade litet, ty jag trodde att hon blott på skämt förde den till sina läppar. Men mitt skratt förstummades plötsligt, då jag såg Antti bjuda eld åt henne.
På stenarna, över vilka vagnen nu skakade fram, kunde jag märka, att vi svängt in på den korta bivägen, som förde upp till vårt hem. Med alla sinnen spända såg jag ut i mörkret, jag såg konturerna av en droska, som höll på gården. Doktorn är kvar! Doktorn är kvar! Så hörde jag från verandan min hustrus röst: »Han kommer.
Och medan han väntade, tänkte han på hur vacker hon var den gången, när hon gick barfota och i lintygsärmarne och bar vattämbaret från brunnen som han alltid sprang ut och hjälpte henne med. Kom så gå vi ut, sa Mari och viftade sig med näsduken. Axel gick med ut på verandan, men visste inte vad han skulle säga; oaktat månen sken och det varit hett i stugan.
Bromsen surrade och damen började nu gno runt i rummet. Alla veko undan för henne. Högt ropade hon: Jag känner honom! Jag känner honom! Plötsligt stannade hon och stod alldeles stilla. Bromsen surrade icke längre. Ögonen fingo ett undrande, frågande uttryck, hon drog en lång djup suck och så föll hon pladask i golvet. Jag gick ut på verandan. Nedanför låg viken blek och stilla.
Men han blev snart glad igen, när han nalkades hemmet; han tänkte sig huru syskonen och modern skulle stå på verandan och vifta mot honom, när han kom på stora landsvägen, och så skulle systrarna springa mot honom med Tello i hälarna det ögonblicket skulle ge honom allt igen! Det var fram på söndagsförmiddagen, mellan tio och elva då han stängde sista grinden och fick sitt hem i sikte.
Dagens Ord
Andra Tittar