Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Då sade någon: Ja, det går en gång men han skulle nog inte kunna göra om det. Alldeles säkert kan han det, sade berättaren. Ty det egendomliga är att den unge mannen betalade igen pengarna. Då blev det tyst i sällskapet. Det hade man inte väntat. Och kanske inte Wallenberg heller. En snäll herre har i Sv.
Han såg sig omkring med lindrigt förvånad uppsyn. Han hade synbarligen väntat sig något helt annorlunda. Det var ett underligt, gammaldags rum med tre hvälfda fönster vettande åt två håll, och med mörka träpanelningar hela väggen utefter i stället för tapeter. »Han, som rår om huset är troligen ett original», sade modern.
Skall jag helt enkelt återvända till Tibble och skrifva till honom att jag väntat förgäfves, att jag har en förnimmelse, som om han kommit till mig endast af medlidande, han kan sända mig ett ord, om så icke skulle vara och jag kommer tillbaka. Men han skall icke sända mig det ordet, ty det enda han känner för mig är likgiltighet. Eller borde jag icke träffa honom en gång till? Tala ut en gång.
Då ropade han henne tillbaka, och hon kom åter. Hörde du vad jag begärde? röt han. Ja, herre. Så låt det gå fort, medan jag sitter här och väntar! Inte har herrn väntat på mig, så mycket vet jag, sade hon stött och gick ut med en liten fnurr. Ack, vad jag väntar på dig! utbrast han suckande inom sig, utan att ha hört på den utgångna flickan. Teet kom, hett och starkt.
Han sa, att han kunde riva sönder testamentet som om det ingenting varit. Då kunde jag inte lita på det heller. Vad skulle jag lita på? Allting var lögn tyckte jag. Och jag tyckte det var orätt. Och den där dagen kom husbond till mig och jag hade väntat på honom länge och tänkt över saken. Då tog jag honom med mig upp på kammaren och frågade om han redan rivit sönder papperet.
När han slutligen svarade, tyckte han att hans egen röst kom från någon helt annan, som han gått förbi och lämnat bakom sig på stort avstånd. Ingemund och Hallsten äro då också här!... Så mycken lycka på en gång hade jag inte väntat att få uppleva. Du gör rätt. Gå och hämta dem. Jag längtar att få se dem, innan jag dör, men du skall tro mig, Folke, det var dig jag älskade mest.
Det var Märta. Har du väntat? Ånej, jag kom nyss... Jag var uppe och knackade på din dörr, men det var ingen som öppnade... Snön yrde omkring dem. Tomas ville kyssa henne, men hon stötte honom tillbaka och drog sig undan. Nej, jag går inte upp igen, sade hon. Jag vill gå hem. Tomas sökte hennes blick i mörkret, men den gled undan och bort.
»Vi ha setat här och väntat så länge», knorrade Olof. »Var har ni varit?» »Vi ha läst pappas bok», sade mamma. »Kunde ni inte vänta med det till efter midda'n?» »Nej, det kunde vi inte.» »Det måtte vara en konstig bok», yttrade Olof. Men Svante, som ännu icke börjat stava, tog pappas obekanta bok i försvar, och som alltid blev det mamma, vilken måste bilägga tvisten och stilla de oroliga vattnen.
Men går man några steg framåt klinten i sydlig riktning och tittar ner under fötterna, glömmer man huvudskalleplatsen däruppe och ser en täck liten tavla, som man icke väntat härute. Skyddad av bergväggarne för alla kalla vindar ifrån nordväst till sydost, ligger en gräsmatta så grön som nyuppkommen råg; och därnere går en röd ko och betar under de vita björkarne.
Liksom om hon vetat sig gå fram mot en stor lycka, så lyste hennes drag, återspeglande hela den livfulla känsla, med vilken hon förband det som varit med det som var. Och det for igenom mig en så smärtsam förnimmelse vid tanken på att min onda aning kanske skulle giva mig rätt, att jag ej kunde återhålla mina tankar. »Är du säker på, att det blir, som du väntat?» sade jag.
Dagens Ord
Andra Tittar