Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Medan samtalet fortgick, släppte Eusebia liksom tillfälligtvis hans hand. Det var då nästan, som om han förlorat henne, fastän hon satt vid hans sida. Klemens fattade den tillbakadragna handen och tryckte den emellan sina. Tillfällen att förnya besöken hos Eusebia tillbjödo sig för Klemens lättare än han väntat, och han lät intet enda slippa sig ur händerna.
Är det då icke i svaghet och stoft all härlighet förklarar sig och lefver, såsom solen lefver med tusen färger i plantornas förgängliga ätt? Hvarför då förstöra en boning, där härligheten kan lefva i glans och frid? Det är odödlighetens lif de söka, och de kalla sitt jordiska lif en död. O, min herre, när har ni väntat blomning af en växt, som vissnat i sitt frö? Ni tror på en odödlighet!
Men i stället för ostliga vindar, som jag hade väntat skola efterträda de föregående veckornas ihållande våldsamma sydveststormar, inträdde nu stiltje omväxlande med vestliga vindar. De senare medförde ganska mycket snö, som i förening med temperaturens snabba sjunkande sammanband drifisen.
Singoalla satt på mossbädden, eldskenet flämtade på de fuktiga klippväggarna och spred en bedräglig rodnad över hennes kinder. Även Assim satt på sin förra plats, med korslagda armar. Han hade nyss slipat svärdet mot en berghäll; nu hängde det blottat i hans bälte. Hör, viskade Singoalla, som alltifrån skymningens inbrott lyssnat och väntat, väntat och lyssnat, hör! De komma. Assim, gå då!
Det fanns en tjuvstryker där ute också, sade han. En får inte vara mycket i fred på gården. Vad gör du i förstugan? frågade gumman. Raggen svarade: Jag vill ha salt. Salt? upprepade gumman. Vad ska du med salt? Gå ned i köket så får du välling. Men Raggen sade: Vällingen ha vi väntat på hela dan. Så den tör vara vidbränd. Utan vi ha stekt något åt oss. Och det ska salt till.
Därför att du nu händelsevis ser mig sjuk och en smula matt av febern, tror du... Å, Louis, se i mina ögon, innan du går, och se, om du finner spår av det, du väntat att finna blygsel eller sorg. Han höjde långsamt, liksom motvilligt sin blick, och mötte hennes. Den var strålande och klar, och hennes leende var stolt, nästan högdraget. Du har ett styvt sinne, min kusin, sade han blott.
Han blev röd, som om han sagt något opassande och försökte le, utan att lyckas. »Det brukar höras så», svarade jag, »när en människa är nära att dö.» Gossen brast icke i gråt. Han endast nickade och såg bort. »Han har väntat det som jag», tänkte jag. Och i samma stund såg jag, både hur stor och hur liten han var.
Han hade kanske sina skäl att säga så till dem; till Erland hade han sagt: Kom före midnatten, eller du kommer för sent. Allt var redan färdigt till uppbrott, då Erland kom till svedjelandet. Oroligt hade Singoalla väntat honom.
Han finner det skamligt att leva på kamraterna och han ville ej bedja Hartman om mera pengar. Han vet ej vad han skall göra. Ej heller förstår han sig själv. Han minns att då Ziri var hos honom, kände han beklämning vid tanken att ha närmat sig henne, han tvivlade på att han verkligen älskade henne, ja, han hade till och med väntat med en viss otålighet att hennes steg skulle bortdö nedåt trappan.
Jag kan dock aktas värdig ett svar." Här blef han afbruten af en gäll mässingsstämma, spelad af den gamla vallgumman, som redan en stund obemärkt stått vid dörren och väntat att få falla in. "Visst har någon varit efter dem, och det är jag själf", sade hon, "men hvem får här ett ord med? Gud bevare mig, aldrig har jag förr varit osynlig, och icke är jag bland blinda heller.
Dagens Ord
Andra Tittar