Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
’Jag är rik också’, upplyste jag naivt. ’Jag lyckönskar er, fröken Margit’, sade han. ’Och dessutom är jag kär! I er!’ Gud, så överraskad karlen blev. Han formligen hoppade till, och jag undrar inte på det. ’Hur ... hur sa’ ni?’ stammade han. ’Jag sade, att jag är kär i er’, upprepade jag, ’och om jag vore som ni, så skulle jag gifta mig med mig, eftersom jag är söt, sympatisk, rik och kär.
Om och om igen upprepade jag hennes ord, om och om igen genljödo de i mina öron, och ju längre jag tänkte på dem, desto vissare blev det mig, att inom henne fördes en kamp mellan själva begäret att dö och hennes kärlek till mig och våra barn, som befallde henne att leva.
Kanske förstår jag mer än du tror, sade han häftigt. Mitt hjärta blöder för dig, Edmée. Jag har försökt att döma dig, men när jag vill vara ärlig mot det bästa hos mig kan jag icke. Icke dig upprepade han häftigt, liksom ångrade han redan sina egna ord men honom ! Förstår du då inte din egen förblindelse? Du älskar men han !... Vad är du för honom?
Han skämtade ofta öfver hennes kyla, kallade henne för sitt lilla isblock, sin snömamsell m.m. Hon skrattade och upprepade hvad hon sagt så ofta förr: »Jag håller inte af dig». Men det var just detta som drog honom. Han drömde om att smälta detta isblock, att värma hennes ljumhet, att få henne att älska fullt och helt. »Det kommer jag aldrig att göra», sade hon. »Inte dig.»
Han föreställde sig livligt herr Mayers känslor, där denne spejande på stranden skulle, först sakta och svagt, så starkare och starkare, höra Svanens motor larma. Wolfgang landade emellertid lyckligt och väl, mottogs mycket vänligt av herr Mayer, ehuru denne för sig själv gång på gång upprepade: Besynnerligt, vad stämman är lik Fans. Avslöjandet.
Han sade: Det är väl strykarna, som lägrat sig. Allihopa, upprepade pojken. Och efter en stund sade han: Ska de ha kvällsvard, de med? Det kan väl hända, svarade Daniel. Mor får väl stoppa dig i ugnen, om fläsket tryter. Pojken sprang i kapp flickorna. Di ska ha mat, di med, flämtade han. Sade ingenting vidare förrän de hunnit fram till åkergläntan vid ögårn.
Hon upprepade mina ord alldeles tonlöst, ehuru hon hört dem flera gånger förr, upprepade dem, som om de innebure något alldeles ofattligt och utbrast plötsligt: »Då har du ändrat dig.» »Det tror jag inte.» »Jo, du har. Hur skulle jag annars kunna tro, att livet vore slut med döden? Det är du som lärt mig. Varför vill du nu inte tro som jag?» Vid hennes ord flög ett minne genom min själ.
Och så glömmer du det andra. Han lyfte upp hennes huvud och tryckte sin panna mot hennes. Elsa tror du inte, att det blir bra så. Det blir bra, viskade hon. Det blir bra, om du kommer till oss. Och hon upprepade, snyftande, bedjande: Om du kommer till oss. Till oss? Oss? Det är ju du och jag? Är det inte? Härpå svarade hon icke.
Säg farväl, o moder. Vi måste skynda, upprepade Sorgbarn ängsligt. Singoalla steg upp. Farväl, viskade hon till riddaren. Nej, nej, sade riddar Erland, här skola vi stanna evigt. Vi träffas åter. Farväl! Fly, moder! Stanna ej! bad Sorgbarn. Kom, sade gossen, du skall följa mig, fader. Och Sorgbarn fattade hans hand, och han måste följa.
Husfadern satt i en länstol och då klockan slog tio, såg jag, att han stelnade till som väntade han något. Det kom. Det var hustrun. Hon gick fram till länstolen, böjde sig ned, kysste sin make på pannan och sade god natt. Efter en stund kom äldsta sonen, han var 20 år, och upprepade ceremonien. Så kom en yngre son, en äldre dotter, en ännu yngre son och en ännu yngre dotter.
Dagens Ord
Andra Tittar