United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det tog sig så bra ut, när skenet kom uppifrån. Granen stäldes på skänken, några af de blå ljusen bundos i toppen. Så kom en paus. Hon sjönk ned på soffan trött, sinnesfrånvarande. Hon hade glömt hela verlden och kände sin stora smärta som en dödsdom, hvilken man underkastat sig såsom något oundvikligt, någonting, öfver hvilket man ej ens kan knota.
Eller hånade hon honom? Han visste icke vilketdera, men han ville veta det och lyssnade, och medan han lyssnade, förnam han där uppifrån eller inifrån sin egen barm någon hågkomst, som ljöd: Det vinkar på kullens topp; är det granen, som rör sina dunkla grenar? Är det nyponbusken, som böjer sig, medan vinden plockar hans vitröda blommor?
På tredje dagen, då Thores bröllop skulle stå, kom Ån uppifrån fjället med en stol på ryggen. Först gick han till grannens gård och smög sig till vindögat på frustugan, därpå sprang han i fläng hem till modern. Här ska du ha, mor! sa Ån och ställde ned stolen. Vad skall jag med honom? Du skall vila dig. Fötterna äro ju för höga, kära son, så jag aldrig kommer i honom. Ån tänkte. Björn kom in.
De ansatte henne, alla dessa kors närmade sig, kommo äfven långt ifrån för att tränga sig omkring henne och böjde sig ned öfver henne. Uppifrån hotade henne trädens nakna grenar, hvilka ondskefullt sleto och piskade luften... Om hon sjöng, kanske skulle de då hålla sig stilla? Och hon sjöng: "Döda ben, döda ben, Herrens nåd har vändt sig bort."
Väljen alltså ut tolv män ur Israels stammar, en man för var stam. Så snart då prästerna som bära HERRENS, hela jordens Herres, ark stå stilla med sina fötter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifrån, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall stå såsom en samlad hög.» Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och prästerna som buro förbundsarken gingo framför folket.
Med det slängde kamrern igen tamburdörren och gick muttrande nedför trapporna. Augustas uppträdande hade rufsat till hans förut så goda humör, och julaftonstämningen på gatorna gjorde inte samma intryck på honom på nära håll som uppifrån fönstret. Han nådde emellertid en galanteriaffär och lät strömmen föra sig in.
Holpainen gräfde under backsluttningen, men ofvanför voro karlar, som höggo sten. De voro alla unga och stora gyckelmakare. Hej, Holpainen, kom hit litet! ropade de en gång der uppifrån. Hvad är det? ropade Holpainen tillbaka och såg upp. Nå, kom nu! Holpainen gick litet tveksamt dit till dem. Der får du. Tag och ät! Hvad är det? Stengrus? Ja just. Se så, ät nu och krusa inte. Tig du.
Hon betraktade honom uppifrån och sade: Nu ska du väl ha smörj, Basse? Då lutade han huvudet mot en sten, mötte blicken och log. Och det var det värsta hon visste. Hon hade aldrig sett en barnunge le vid den frågan. Mer än Basse. Det gick över hennes förstånd. Han log, så snart det blev tal om stryk, log med långa tänder i ett blekt, spetsigt ansikte. Sanningen att säga frälste det oftast ryggen.
David undrade hur mycket opium eller haschisch han förtärt för att få detta lugn. Men Hartman stirrade förbi den grovlemmade ynglingen med det allvarliga ansiktet och tycktes drömma en stund. Sedan fortsatte han igen: Plötsligt hörde jag bråk och stoj uppifrån gatan.
Med ett kort adjö lämnade hon honom slutligen vid landgången, och när han ville behålla hennes hand och språka om nästa sommar, om brevskrivning och adress, röcks landgången undan hans fötter, så att han vickade framåt och fick den våta mössan bak i nacken, samtidigt med att styrmannen röt åt honom uppifrån kommandobryggan: Får du loss ändan någongång, du?