Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juli 2025
Hans känsla hade därför fattat flere och flere passager, blifvit stämd till sorg och utbrustit i en ström af tårar, "Tak", svarade han generalen, "tak, min gode vän, skall min granne gifva mig; men huru länge är det, innan äfven han är taklös? Och nu, mina räddare, farväl! Hafven pris och ära för den hjälp, ni gifvit mig.
Visserligen må jag gråta, svarade Maheli, att jag måste lemna min fader och min moder och mina bröder, för att fara till hedningarnas land och blifva Jethurs sons hustru. Elisama frågade åter: Gifver vår fader dig till hustru åt honom, som dröjer bland hedningarna för att samla egodelar till och med då, när hans fader engång hvarje år kommer till Nobah, der hans hem är.
Och de där smädelserna försvinner nog, när man inte sitter så mycke ensam. Men nu rätade Stellan upp sig. För första gången under kvällen sårade honom fru Möllers leende. Tog hon honom inte på allvar? Och för att övertyga henne om att hon misstagit sig, svarade han: Smäda hoppas jag jag alltid kommer att göra. Nå, då kan det inte hjälpas. Men Stellan är välkommen i alla fall. Glöm inte det!
Det är fånigt förstås men sådan är jag nu en gång.» Hon svarade icke och det blef åter ett par sekunders tystnad.
Bröt brev och talade slutligen: Nu är undantagsmannen i Svartnäs kaputt; är väl arsenik som vanligt. Och Malins unge, som var bortsatt hos Storvikarn, likaledes. Har Lundstedt sett en sån församling? Därpå svarade prostinnan, i det hon spottade på strykjärnet: Uh, vad ä de att tala pöu, hemma hos öss i Sköune dog alltin de gamla i märgelgröuven. Ja, vad ska man göra åt det!
Det var för många frågor på en gång, och Folke Filbyter svarade endast på den sista. Jag är från en avlägsen bygd österut, där Älg Klubbehövding och Folke Filbyter göra vägarna osäkra, så att ingen törs rida obeväpnad. Far då hem i frid, sade kristbrodern, ty nu är en from hövding, som heter Inge, satt på Uppsala stol.
Från den tid, då Israel såsom en nation bosatt sig i Kanaans land, borde folket i tacksamhet och trohet hembära Gud de lifvets frukter, som i någon mån svarade mot den nåd, de tagit emot af honom. Men annat lärer oss Israels historia, annat lära oss Jesu ord i liknelsen.
Vad vind? frågade Ivar Bertilsson, motvilligt resande sig under bemödandet att reda sina tankar. Samtalet fördes på polska språket. Vindarna föra oss till det land, som gudarna beslutit att straffa, svarade hans följeslagare med Genseriks ord.
’Mitt namn är Wall, i Nyheterna’, sade jag innan vi skildes. ’Så intressant’, svarade hon leende. ’Jag har hört mycket talas om er.’ ’Verkligen?’ ’Ja, ni lär ju vara den smartaste reporter i sta’n.’ Så gick hon, men glömde visst att säga sitt eget namn. Och jag funderade mycket över hur hon kunde ha hört mitt. Det var ju på den tiden annars inte mycket känt utom kamratkretsen.
Jag har sorg, som du ser, sade hon. Vad jag är glad, du lever? du ler? utropade han. Den sorg, varom hon talade, satt som en fin skymning omkring det översta av hennes ögon. Men vitögats emalj sken blåvitt, såsom alltid förr, och pupillerna glänste. Albert! sade hon. Han svarade inget: blott såg. Vad tycker du om dessa rum? vill du hyra dem? Men du kan inte känna dem mycket ännu.
Dagens Ord
Andra Tittar