Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juli 2025
Han har aldrig nämt ett ord om egna öden och sorger i sina sånger till andra. Den tiden var ej ömtålig i uppriktighet. Och huru litet han skydde att framställa sig sådan han verkligen var, må följande anekdoter visa, som äro särdeles upplysande om hans karakter.
"Nu dröjer ni här hela dagen, inte sant?" "Det beror af er," sade Nymark. "Bra. Då far ni inte bort förrän sent i afton." Alma märkte, att John betraktade henne en smula förvånad. Men hon låtsade ej derom. "Och vi skola roa oss riktigt af hjertans grund. Vi skola glömma allt som är ledsamt, alla verldens sorger och bekymmer.
Jag har suttit där uppe på altanen med ögonen riktade på kullen, bakom vilken jag så mången gång i forna dagar såg dig framträda och vinka mig ... Men varför talar jag nu om detta? Jag inser nu, liksom du, nödvändigheten att vi skiljas. Du älskar Hermione och icke mig. Det tjänar då till intet att tala om mina sorger eller överhopa dig med förebråelser.
Jag hade lärt mig att älska honom sådan han var.» Sonen hade böjt sig framåt och der låg som en stråle af glädje öfver hans ansigte: »Kände du det aldrig som om du hade något att förlåta honom?» »Förlåta? Nej... Jag har stått honom så nära som en menniska kan komma den andra, jag har fått dela hans glädje och jag har fått dela hans sorger.
Hon bar inom sig en kraft, som en gång skulle göra henne myndig och förflytta henne ur oskuldens naturliv, den lägre fullkomlighetens fridfulla elysium, ur okunnighetens och träldomens lugn, till ett högre tillstånd, fullt av ofullkomlighet, mödor och sorger, på det att under strid med sig och världen hon skulle, såsom fri och förnuftig varelse, bana sig väg tillbaka till det oskuldens tillstånd, vilket hon lämnade som ett ofritt naturting, ett högt begåvat djur.
Och för första gång såg jag, hur många gråa strån, som sprängt sig in i denna täta, strida hårväxt. Stackare! Smekande gled min hand öfver dem. Stackars mitt stora barn, som i sitt oförstånd går och drar öfver sig så många sorger! Stackars mitt kära barn, som aldrig skall sluta med att springa och ställa till förtret för sig!
LEONTES. Sen sporde du ej mera om din son och vet Ej, i hvad afsikt, ej af hvem han fördes bort? TEKMESSA. Väl icke visst; men sviker mig min aning ej, Var Menelaos upphofsman till detta dåd. LEONTES. Af hvilken orsak skulle han bevekts därtill? TEKMESSA. Af fruktan att på öde ön i fjärran haf En hämnare af Ajas sorger växte opp.
Så menlöst leder hon och delar sina lekverks fröjder och sorger, så menlöst agar hon å en annan sida, att man hos henne ännu ville igenkänna den jollrande flickan, som än öm, än sträng leker med sina beskedliga och obeskedliga dockor. Detta gäller om andan af hennes poesi, och ännu är ej mer än ett flyktigt ord nämndt om formen, om densammas tekniska fulländning.
Du ser en människa, som du Vid fröjd och sorger bunden, Du ser ett lif, som lefves nu Och som förgår med stunden; Du ser den lott, Du själf har fått Af lust och nöd, Af lif och död, Så lika allt i grunden. Det är din nästa, som du ser; Så följ då ordets lära Och skynda, där han ligger ner, Att honom hjälp beskära.
Hon sjöng inte mer, var icke heller mera så käck och glad i sina svar som förr. Ungdomen var borta, hennes lifs bästa ålder hade förflutit under rastlöst arbete, dess afton bragte sorger och strid, var glädjelös och kall.
Dagens Ord
Andra Tittar