Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
En eftermiddag, då han som vanligt gick upp och ringde på hos direktör Möllers, svarade jungfrun: Jo, fröken är hemma. Men jag vet inte jag ska fråga Han blev stående i tamburen och väntade. Till sist kom fru Möller själv ut. Greta kan inte ta emot. Hon är sjuk. I flera dagar var Greta sjuk. Och så en eftermiddag, då han kom hem från skolan låg ett brev på hans skrivbord.
De grinade åt honom, när de sågo hans bredskyggiga hatt bakom tallarna i kronoparken, där han gick och tog arachnider, de grinade åt honom när de genom fönstret sågo honom vid sitt skrivbord lutad över mikroskopet, de grinade slutligen åt honom när helst han syntes ute och gick till posten, ty han hade stor korrespondens, de grinade som man gör åt det man inte förstår.
Men det var sin far, han beundrat: attilan, képin i vänstra handen, lacklädersskorna med silversporrar och de vita glacéhandskarna. Han satt länge vid faderns skrivbord eller över albumet och stirrade på fotografierna, till dess de blevo en dimma för hans ögon och hans tankar flöto bort i en formlös undran: hur skulle det kännas att ha en mor? Skulle hon ha kysst honom som farmor brukat göra?
Det hade emellertid blivit mörkt; han tände flitens lampa, lindade sin nattrock om livet, stoppade fötterna i påsen, dammade av sitt skrivbord, lagade en pipa, putsade naglarna och satte sig så med ett gott samvetes lugn att hänga över Atterboms Siare och Skalder, som han trodde han skulle kunna utantill i examen.
Det var mörker och snö och regn, och den ena skumma och gråa dagen följde den andra tätt i spåren, medan staden sjönk djupare och djupare in i decemberskymningen. Tomas Weber flydde ensamheten och tankarna och levde icke så, som man bör leva. En morgon, då han vaknade det var icke så tidigt fann han ett brev på sitt skrivbord; värdinnan hade troligen lagt in det medan han sov.
Nu ordnade han sina böcker som han köpt i Amerika, spikade ihop ett skrivbord av gamla lådor, bredde tidningar till duk däröver och började arbeta. Men hans osäkra ställning och ensamhet plågade honom, åter och åter ältade han minnet av det förflutna. Ibland när han satt sig att skriva, greps han av tvivel på om detta var hans riktiga område.
Ljusen i armstakarna på bordet flammade till och brunno äntligen, långsamt och osande, ned i sina pipor. De sutto tysta och väntade, tills det blev helt mörkt. Så gick han bort till fönstret och drog undan gardinen en smula. En klar, bred månstråle föll snett över golvet och gjorde rummet halvljust. De vita papperen på hans skrivbord syntes ännu vitare med ljusblå skiftningar.
Mamsell Beckström gick fram till ett skrivbord, öppnade en stor bok och skrev något i den. Det var ju Stellan du heter? Per Stellan Severin Petréus och min far är löjtnant. Han såg på henne. Nu skrev hon upp det där om glaskulan och vagnen och Märta Gyllencrantz. Han kastade en snabb blick tillbaka mot dörren... Men nu slog hon samman boken: Följ med mig nu!
Tobaksrökning var redan länge sedan införd och på bordet vid fönstret hade han dukat fram ett grönt fickbläckhorn, ett pennskaft, en blyertspenna, några ark postpapper, samt ordnat med ljusstaken och strykstickstället så att det såg ut som ett skrivbord.
John reste sig, såg mig rakt i ögonen och sade med rätt fast stämma: Du är en fähund! Hälsa herr Söderberg, sade jag och ritade en fjärde cirkel utanför de 3 andra, ty det var en sådan dag, då en lat människa, som icke har några viktiga göromål, icke kan göra något annat. Det var en gång en författare, som satt vid sitt skrivbord och tänkte.
Dagens Ord
Andra Tittar