United States or Singapore ? Vote for the TOP Country of the Week !
En dag, då Bella för illamående icke varit i skolan, sökte Jenny ett tillfälle att gifva Hanna en snärt, som hon ej så lätt skulle glömma. Hon upphann henne på hemvägen och följdes åt med henne ett stycke under betydelselöst pladder. Slutligen sade hon liksom
Här klädde nu Johan af sig det mesta af kläderna jämte strumpor och skor och satte sig själf på trappstegen tätt framför brasan för att torka och värma sig. Gossarne stodo i täta dubbla led omkring honom och gömde honom för flickorna, som så småningom började komma till skolan äfven de.
Glömmen ej det! Så skynden då alla kära små att in i vår Herres vingård gå. Arbeten troget vid sång och bön, så skall eder gifvas som nådelön en krona skön. Däråt gläder sig eder ringe vän Onkel Eric. På svag is. Med teckning. "Gå inte ut på isen, Johan! Den är för svag och bär inte än. Lyd nu och gå direkt till skolan!"
Sedan han kommit i skolan hade han nästan glömt rabulisterna. De existerade för honom ungefär med samma styrka som mänskoätare för en person i Skåne: man vet att de finnas, men de äro så långt borta. Någon tid efter upplösandet av föreningen "Svenska hjältar och riddersmän eller Sju rum och kök" tvingades emellertid Stellan att göra rabulisternas personliga bekantskap.
När flickorna senare i flock följdes åt från skolan, utbrast Bella: Det har varit alltför roligt att råkas igen, för att vi ej skulle mötas än en gång i dag. Hvad säga ni om en liten tur till Kajsaniemi på eftermiddagen? Ack ja, det blir rysligt roligt! hördes från alla håll, och flickorna skildes med öfverenskommelse att mötas klockan 4 på „frimurarns graf“.
Plötsligen stannade han mitt på golvet. Pappa, sade han, snälla pappa Ja, vad är det du vill, kom det från tidningen. Men han fortsatte ej. Han stod alldeles stilla och såg ned. Hans fingrar tvinnade sig om varandra. Hans hjärta klappade hårt. Nej, han vågade inte. Inte ännu. Ska du inte snart knalla dig av i skolan? Jo-oo Han började åter gå av och an på golvet och stannade på nytt.
Väl var man van vid en ganska variabel och kort rättegångsordning i skolan; men denna gång syntes knappast tecken till någon ordning. "Straffa mig icke för min olycka, herr rektor", sade han bevekligt; "det är nog tungt för mig att nödgas betala skadan redan." Vidare fick han icke säga.
Di ä så stygga Han kisade upp på Kerstin för att se om snyftningarna varit höga nog för att göra intryck. Ja, det får han fråga löjtnanten om. Ja, men Kerstin hör ju, att di ä så stygga! Men när hans far kom hem, blev det annat av. Det blev förhör på enskilt rum och inför lyckta dörrar. Ej ens Kerstin fick vara med, i synnerhet inte hon. Du har smitit från skolan?
Han skulle vara så snäll i skolan. Han skulle göra allt, både vad pappa, Kerstin, tant och till och med Ida ville. Han såg skyggt på sin far. Var han ond i dag? Han såg inte ond ut. Skulle han våga ? Nej, det gick inte. Han skulle aldrig få Edgar Efter frukosten gick han in i barnkammaren, hämtade Edgar som ett slags lockbete och bar den in till sin far, som satt i en länstol med en cigarrett.
Han var alltså en mekanist och en epigon av den så kallade materialistiska skolan. För mig hade makterna uppenbarat sig såsom en eller flera konkreta, levande, individualiserade personer, vilka styrde världens gång och människornas levnadsbana medvetet och hypostatiskt som teologerna uttrycka det.