Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
Detta missöde försatte honom i ett mörkt lynne. Han kom ofrivilligt att tänka på en av dessa olycksdagar under skoltiden, då han först i ett tiominuterslov blev illa tilltygad av några starkare kamrater och sedan under nästa lektion fick en anmärkning för ouppmärksamhet av läraren; och när så klockan äntligen ringde och skolan var slut och han kom hemspringande, hungrig och arg, så var det kabeljo till middagen.
En kväll frågade honom hans far: Ska du inte ha födelsedagskalas för dina kamrater i skolan? Hans första tanke var: varför skulle jag bjuda dom, när di ä stygga mot mig? Dagen efter kom han emellertid att i förbigående och utan någon som helst baktanke nämna om detta förhållande, att det snart var hans födelsedag.
Men när ska ja betala? En vecka innan skolan slutar. Nu ringde gudskelov klockan. De skildes åt. Stellan hade ljugit när han sagt, att han inte visste, vad kredit var. Han hade tagit på kredit förut. Han gick bara in i boklådan, begärde en skolbok och sade: Och så ska dä skrivas upp på löjtnant Petréus. Systemet var honom alltså inte obekant. Men i fråga om frimärkena var saken en helt annan.
Notti, som går i skolan, hade af sin lärare fått en jultidning och en äfven åt sin lilla syster. Kusinerna voro ännu för små för att kunna besöka skolan och därför hade de fått ingenting. Detta visste Tulla så väl, och hon visste äfven, att de små kusinerna ingenting skulle få till julklapp.
Ett sådant äfventyr hade ännu ingen upplefvat, och vi skulle häller aldrig i världen glömma det. Makalöst roligt hade vi haft, lasset var ännu därtill så förskräckligt högt säkert var där minst en famn ved på det! Och inte skulle hvar och en vågat göra det, knappast någon enda flicka i hela skolan utom vi tre. Vår stolthet kände naturligtvis inga gränser.
Kamraterna undveko också gossen med det vresiga, surmulna sättet. Han led bittert däraf, men i stället för att söka felet hos sig själf, förbittrades han allt mer och mer och afundades dem, som hade det bättre än han. Visst var det sant, att grannens Fredrik och nämdemans Vilhelm hade smör på sitt bröd i skolan, medan han ofta måste äta sitt bröd utan smör.
Bertha var upprörd, också hon. Tänk på skolan, tänk på din framtid, kom bort, vi ha redan stått här alltför länge! Gå ni . . . jag kan ej följa er . . . Kanske sitta de här halfva natten ännu, tillade hon halft för sig sjelf, tänk, hurudan han skall vara i morgon! Hon slet sig lös från kamraterna och gick fram till värdshusets trappa. Der stannade hon ännu. Skulle han följa henne?
Hon gick dagligen på kafferep till stadens prästfruar och kom tillbaka fullproppad med nyheter. Stellan levde i en oerhörd spänning. Inte nog med att hans farmor rasade över gudsförnekaren. Också i skolan under rasterna diskuterades han bland gymnasisterna. Man bildade små grupper... Stellan tänkte ej på något annat än ateisten. Hur vågade han! Hur vågade han förneka Gud och Kristus?
En eftermiddag, då han som vanligt gick upp och ringde på hos direktör Möllers, svarade jungfrun: Jo, fröken är hemma. Men jag vet inte jag ska fråga Han blev stående i tamburen och väntade. Till sist kom fru Möller själv ut. Greta kan inte ta emot. Hon är sjuk. I flera dagar var Greta sjuk. Och så en eftermiddag, då han kom hem från skolan låg ett brev på hans skrivbord.
Inte ens Ida i köket, hans bittraste motståndare, som aldrig gjorde, vad han bad henne om och som schasade honom ur köket, när han kom och bad om en kaka, inte ens hon skulle längre kunna behandla honom med samma straffbara ringaktning, när han väl en gång kom i skolan. Och så var det också en annan sak: de nya kamraterna.
Dagens Ord
Andra Tittar