Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 september 2025
Den lille främlingen såg sig spanande omkring i det glada hopp att han skulle få se barnet. Och hur han spanade, föll hans blick på ett barn, som syntes honom så skönt, att han aldrig sett dess like. Barnet hade ljust, lockigt hår, stora blåa ögon och en ansiktsfärg, som var fullkomligt olika de inföddas där i landet.
Hon trädde in i salen och Aposteln rusade mycket riktigt emot henne med höjda armar. Har du varit där nere? Vad har du sagt dem? Då Louise icke svarade, slog han armarna ikring henne och bar henne bort till förmakssoffan. Han lade henne försiktigt på soffan och föll själv på knä. Louise var mycket trött, hon slöt ögonen. Hon kände att han smekte henne med ömhet, och hon tyckte att det var skönt.
Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bliva ödmjukat, ja, över alla Libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla Basans ekar; över alla höga berg och alla stolta höjder, över alla höga torn och alla fasta murar, över alla Tarsis-skepp, ja, över allt som är skönt att skåda.
Han löste den från Käcks hals och lade den under örngottet i sin säng. Då borde han drömma om den, som flätat blommorna. Om detta hopp uppfylldes eller ej, är ovisst; men följande morgon pådrog Erland åter sin högtidsdräkt, spände kring livrocken en präktig gördel med slida för jaktkniven och gick till skogs, till kullen vid bäcken. Skönt och ensligt var där på stranden vid kullens fot.
Huru mycket mindre än ett år står ej, ty eljest skulle Guds folk under vredestiden kunna räkna ut dag och timme, när Herren kommer. Låtom oss nu under vårt studium komma ihåg, att 7:de basunen är detsamma som det tredje ve, äfven detsamma som de 7 vredesskålarna. De 5:te och 6:te basunerna äro det första och det andra ve. Tänk, huru skönt att veta, huru väl Herren afmätt lidandet!
Hela Silverbucklas inre uppreste sig emot att bli tagen för en Olson. Mödosamt satte han sig upp, reste sig så småningom på alla fyra, och stod till slut i luckan. Vinden svepte kring hans brännande tinningar. Det kändes skönt.
Herr Lundstedt lämnade kyrkan med ett intryck av att han sett något oerhört stort, hört något övermänskligt skönt, fullt övertygad numera, att om han också inte riktigt till fullo kunde njuta av fugalmusik, så var det därför att han var obildad, men han var stolt över hoppet, att han en gång skulle kunna tillhöra de få utvalda som kunde det. Herr Lundstedt hade tillbragt ett halvt år i Stockholm.
Yngling, när så mycket skönt du skådat Frän din lefnads första morgon, svara, Äger jorden endast svarta bilder För din själ, säg, bor ej i ditt hjärtas Djup ett enda minne, tåldt och sparadt, Från den tid, då drömlik än i oskuld Du bland Nyktosdalens blommor lekte?" Så han sade. På den unges skära, Marmorhvita kinder sågs en flamma Svagt och flyktigt tindra opp och blekna.
Att detta sken var himmelskt skönt, därom Fanns blott en enda tanke hos de två; Men hvarifrån det vackra ljuset kom, Blef olikt tydt ändå. Den ena höll det för ett yttre lån Af dagens sol, som lyste mild och klar; Den andra sade: "Det kom inifrån Hans samvetes det var." Hvem är den höge mannen där på älfvens strand, Som skådar öfver fjärdarna och fälten?
Jag älskar dig som en son, som om du vore min lille Erland; ja, jag älskar dig mer, bleka barn, och jag ser i din själ, att du älskar mig. Det är så skönt, så friskt i natten. Vart för du mig, Sorgbarn? Jag följer dig till världens ände. Jag för dig till min moder. Bor din moder i skogen? Ja. O, att du vore min son! Är du icke min son?
Dagens Ord
Andra Tittar