Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juni 2025
Det är ett beundransvärdt fenomen i hennes dikter, att sålunda själen af hennes talang, klart uppenbarad i ett stycke, därifrån strömmar ut genom omärkliga öfvergångar till alla de öfriga, så att det hela får likhet med en fulländad organisk skapelse af skönhet och lif, hvars högsta betydelse ligger såväl yppad i och för sig själf som utgrenad till och afspeglad i en hel mångfald af skiftande partier.
Den mäktige konungen Arthahsasta hvilade, under en resa, en dag öfver i Ninive, och hans undersåter firade fröjdefester öfver att konungen dröjde inom deras murar. Nu framträdde åtta af landets skönaste döttrar, prydda med guld och dyrbara stenar, och lysande lika af skönhet som af prakt, och de dansade inför konungen.
Han var en hetblodig man med våldsamma passioner, men hans skönhetssinne var även bildat för själslig skönhet, och flickans yttre kunde icke locka honom, förrän han ombildat hennes själ något litet. Det var således, vulgärt och teologiskt talat, en raffinerad förförare; djupsinnigare och således närmare sanningen var han en finare natur.
Men just denna hennes skönhet, som å ena sidan var nödvändig för gudarnas plan, var å den andra ett stort och hotande hinder för densamma; ty under samma villkor, som den borde fängsla Hjalmar, skulle den äfven utöfva verkan på hennes omgifning i det land, där hon befann sig, och sålunda helt naturligt och omedelbart framkalla förhållanden sådana som de, hvilka i den andra sången af poemet träda i den uppenbaraste konflikt med de högre makternas råd.
"Se, Eva, är han inte söt?" frågade hon och drog valpen fram till Eva, för att hon bättre skulle kunna se honom. Sant att säga var den lille hunden ingalunda någon skönhet, ty han befann sig just i den ledsamma ålder, då benen synas vara för stora och klumpiga för att passa till kroppen. Eva log litet åt systerns ifver. "Bob blir nog med tiden en vacker hund", sade hon vänligt.
Karl Anton var mycket stolt när han stegade fram i solskenet på söndagsmorgonen för att hälsa på sin senaste fästmö, fröken Lydia Söderberg, ty han hade på sig en splitter ny ulster, skiftande mellan gult, brunt och grönt, och enligt Karl Antons åsikt av underbar skönhet, samt en cylinder, som glänste med bländande glans.
Han älskade dem såsom oskyldiga bilder af den frid, till hvilken han själf genom strider kommit, eller han älskade dem för deras anspråkslösa skönhet, eller kanhända mest af det mänskliga behofvet att äga någonting på jorden att gifva trefnad och lycka åt.
Den själ, som låg odödlig i dess öga, Den skönhet, som i hvarje fiber brann, I tiden tänd, men tänd för evigheten, Den var för mig; för hennes make var Ej annat än det stoft, där masken nu, Som han, sin medvetslösa högtid firar. Du sofver, Minna? Nej, du sofver ej!
Krysanteus, som förlorat sin ende son, hälsade i sin späde frände en ny, överflyttade på honom en faders hela ömhet och fäste de största förhoppningar vid ett barn, som naturen så rikt begåvat med skönhet och livligt förstånd. Det var för dessa hellener en ofattlig motsägelse, om icke ett skönt yttre skulle hölja rika själsanlag, som det endast vore konsten att utveckla.
Men inte så vacker som du, tröstade han; och sanningen var att systerns skönhet endast existerade för pigans uppfattning av det sköna hos en kvinna, bestående i att kläderna sutto väl, håret var väl kammat och ansiktet uttryckte något av härska. Inte är jag vacker inte, svarade Mari, med full överbevisning om sin underlägsenhet i den punkten.
Dagens Ord
Andra Tittar