United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !
EUBULOS. Gif efter, gosse, bättre är Att vika än att trotsa nu. HYLLOS. O fader, ej För dig, för mig jag trotsar: Lätt för oss det är Att allt fördraga. Ödet lärt oss denna konst. För henne blott jag vågar allt, den sörjande, Den blinda kvinnan, som, vid bättre dagar van, Nu skyddlös i vår boning valt ett ringa skygd.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn. När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka. Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Så han talte och satte sig ned förgrymmad i gungstoln, Medan, hans mulnare stund undvikande, sakta hans maka Vandrade ut till sitt kök, och den sörjande dottren tillika Tröstlös gick till sitt ensliga rum att gråta i stillhet. Ensam blef med sin fader den sextonåriga flickan, Mildt i sitt barnsliga sinne bevekt af den åldriges sorger.
Men skulle hon likväl återkomma i din själ, någon gång, i en enslig stund, så minns henne icke som en hämnande, hednisk, ej heller som en sörjande kvinna, utan minns henne som den förlåtande, som glädjes åt den natt av kärlek, du skänkte henne i grottan och vid bäckens rand! Din levnad skall med Helenas flyta som en lugn älv genom gröna ängar, under svalkande skuggor.
"Gifven rum för den visa, som mycket vet och förmår". Hon stannade framför Alhejdi, som satt sörjande hos den sjuke. Den gamla sade långsamt med knappt hörbar röst: "I öknen, två timmars vandring härifrån, växer ett träd.
Och Brita ropade: Vi har begravt honom under högtidliga former och stor tillslutning av sörjande! Vad pratar ni för dumheter? utbrast fru Olga och rätade på sig. Men Ludwig gav genast förklaring. Jag har grävt ned skärvorna efter vasen. Du bad mig ju själv i morse, att jag skulle göra det. Gott, svarade fru Olga, men nu går ni genast in och lägger er.
Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem. Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.
Herdar i mängd fördärva min vingård och förtrampa min åker; de göra min sköna åker till en öde öken. Man gör den till en ödemark; sörjande och öde ligger den framför mig. Hela landet ödelägges, ty ingen finnes, som vill akta på. Över alla höjder i öknen rycka förhärjare fram, ja, HERRENS svärd förtär allt, från den ena ändan av landet till den andra; intet kött kan finna räddning.
Med en varm bön om att Herren måtte trösta de sörjande, hvilkas ende son och broder han var, slöts den gripande akten. Intet öga förblef torrt och intet hjärta oberördt af de enkla, hjärtliga orden. Under tystnad anträddes hemfärden. Då stannade en vagn utanför kyrkogårdsporten. En herre steg ur och gick fram till pastorn, som just stod i begrepp att lämna kyrkogården.
Vi andra gå av fri vilja bort från det hus, som behandlar oss illa. Den hemlöse hunden finnes det något mera klagande och sörjande, något mera förtvivlat än hans ensamma tjut om natten? Han väcker någon. Polisen kommer. Han tages till hundstallet, till de andra hemlösa, och så dödar man honom efter 3 dagar. Människans tack för att han lämnade vildmarken och gick till människan.