United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gubben spatserade tillbaka till det fina gamla huset, kavat och rak i ryggen, rödblommig mellan de vita polisongerna. Och han hade klarat sig ur många svårigheter och genomdrivit sin vilja vid flerfaldiga tillfällen genom att säga: Får jag ge ett råd? Stöt sig inte med Lovisa! Men Lovisa var en liten gumma med stora, runda ögon, stort, runt huvud och liten, rund kropp.
Och genom världen drog han med sin sång, Till hvarje slott, till hvarje koja bjuden. Han sjöng, och slafvar glömde bojans tvång, Och kungapannor klarnade vid ljuden. Och stod han hög i borgens rund ibland, Förmälande en djärf bedrift med tonen, Då lyste drottens blick som stjärnans brand Och riddarsköldar dånade kring tronen.
En håla skulle de ha' fått se, där röfvare hade hållit hus i förra tider. Man kunde krypa in i den så lång man var, genom ett hål som knappast syntes i berget, och sen stå där inne om man så var femton man stark. Pelle skulle ha' visat dem en plats i skogen där mossan var hvit i en rund ring, midt i grönmossan, efter vittror, som brukade dansa där.
Då kom en liten rund sten susande genom luften och träffade den unga frun på högsta toppen af hennes höga blomsterprydda hatt, som föll i vattnet och till hälften förstörd fiskades upp af häradshöfdingen. På en af klipporna såg man i samma stund fliken af Lenas fladdrande kjol och hörde hennes skratt, som bars af den lätta luften likt ljudet af en sjöfågel.
Såg du, hur, fet, hur rund och hur röd om kinder och läppar Ynglingen var, hur hans hår, som en glänsande sobel i värde, Hängde på pannan jämnt och beskuggade kinden och nacken? Men på hans haka såg du det tätt framskjutande skägget? Snart som en räfsvans yfvigt och långt skall det falla mot bröstet.
Alla tyckte att det var ett vackert namn och lätt att uttala. Adolf fotograferades och hans bild fanns snart i alla villorna på ön. Adolf vägdes en gång i veckan. Och han tilltog i vikt. Han var tjock och fet och rund och såg lycklig ut. Han var på väg att bli ett svin. En dag sade en vän till Almblad: Vad ska du göra med Adolf? Vad jag ska göra med Adolf?
JULIA. Nej, onkel, ljug ej så, det går ej an. v. Håll! Ur hvad djup i afgrunden, på jorden, Fick du i dagen de fördömda orden: "Det går ej an"? Just nu, i denna stund, Hur kommo de, min Julia; i din mund? Ja, det var de, som släckte min förhoppning, Som bröto ned min lycka i dess knoppning, Som jagade mig själf kring världens rund. För dem och "kan ej" har jag gått i grund. JULIA. I grund?
"Gif den gamle narren ett glas kall punsch", sade löjtnanten till sin besökare, "och sen klara, gossar, att lägga ut. Och du, min gubbe, låt mig ej se dig en gång till sjöss, då du ej vågar stanna vid signalen, så kärt det är dig att behålla lif och skuta. Ty i kväll ger jag dig punsch, men i morgon kanske en rund kula."
I trädgården fortsatte festen, och som hushållsmamsellen sörjt för den med rund hand, tröt glädjen inte i första taget. De gjorde sig glada, tills plötsligt ett av barnbarnen kommo springande och ropade: Titta farfar och farmor! Titta farfar och farmor på vägen! Ett stycke bort på vägen gingo gubben och gumman och mellan sig sköto och drogo de en kärra, och på kärran stod sängen.
För öfrigt var han en kort och rund gubbe af buttert och allvarsamt utseende, till någon grad likväl mildradt nu af det nöje, hvarmed han fann sig på en plats, som näst kyrkan skänkt honom den största tillfredsställelse i lifvet.
Dagens Ord
Andra Tittar