Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 oktober 2025
Det var värkligen roligt, berättade Antti morgonen därpå. Skada att du inte var med. Ni dröjde länge borta. Ja, vi återvände ju först närmare fem på morgonen. Jag förstår inte huru tiden kunde glida undan så där. Vi voro alla på så gladt och uppsluppet humör, att vi icke ens då haft lust att bryta upp. Var det vackert? Utomordentligt vackert.
Hon skulle vara dig till både nytta och glädje, och det skulle göra henne så obeskrifligt godt att få resa. Hon är så varm och god och ändå så vaken, jag tror att ni skulle få det rysligt roligt tillsammans. Fru Meilert lät henne tala och lyssnade blott förströdd.
Då får den andre en liten vattenstråle mitt i ansiktet, och det är mycket roligt. En sådan gris köpte Tomas åt Märta. Det sprungo i kapp uppför de sneda och bräckliga trätrappor, som från Roslagstorg leda upp till Johannes kyrkogård. När de hunnit halvvägs, måste de stanna och draga andan. De vacklande, grå trähusen i backen badade i midsommarsolens mest stekvarma ljus.
Eller att han fallit i vattnet, och att de där skulle hitta honom som ett lik, och då kunde aldrig varken mamma eller pappa eller syskonen någonsin bli glada mer. Allt detta hörde Sven på och förstod bara, att mamma var snällare mot honom än alla andra människor. Så lät hon Sven berätta, allt vad han hade sett och gjort, hur roligt han haft, och hur långt borta han varit.
Brita hela dagen gnor, sopar, dammar, lagar maten, diskar kopparna och faten, ler så ljust och gladt och soligt, tycker det är riktigt roligt. Och hos mor hon hälsar på under dagen då och då, kommer som en solskensstrimma, som kan skingra moln och dimma, söker städs' att glädje gifva och till någon nytta blifva. Ella. dem in på vägen till lifvet.
Han ville hellre gå de tre och en half milen än bestå sig onödiga utgifter, och om Malena hade blifvit i ordning, ville han hellre bära henne själf än låta den gamle snusige brefbäraren gå och kånka på henne. Och det hade man roligt åt där i gården flera dagar. En tid efteråt lyckades det mig att få se »Australia»-mannens mästerverk.
Men jag skulle bli hämnad, ty då Ambrosius ändtligen steg upp, visade det sig, att den sol han så »roligt» suttit uti, hade fläckar, som färgade från sig; han hade fått en stor svartblå »plet», som omöjligt kunde skylas af hans korta moderna rockskjört.
Och tapeten var så eländigt ful, möblerna trotsade allt trolleri att bli vare sig stora eller små, och hur han bjöd till, men i kväll kunde han inte leka något. Han försökte tänka på något roligt, något han gärna önskade, men tankarne gingo icke dit han ville.
Då hade han fått följa med på teatern och se en pjäs, som spelades på en söndags förmiddag, då Sven kunde få vara uppe och inte behövde föras hem för att gå och lägga sig. Det var Strindbergs »Lycko-Per» som gavs och Sven förstod nog inte mycket av pjäsen, men han hade roligt på sitt sätt. Han hade så roligt, att han smittade alla, som sutto omkring honom.
Men jag kom lös, och Kalle talade så vackert till mig och kysste mig och bad mig och så reste vi om natten.» »Hvart?» »Först till stan och så till Amerika.» Hon teg igen. »Där hade du roligt, Lena, icke sant?» »Roligt! Han slog mig, och jag fick arbeta ute på marken bland karlarne. Han talade aldrig mera vänligt. Alla skrattade åt mig, bara jag kom, skrattade de.
Dagens Ord
Andra Tittar