Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Det räcker och blir säkert över. Åtminstone så mycket att Agnes kan få en livränta. Louise är ju gott gift. Och du har din plats Ja, ja, pappa, det blir nog så bra. Bara du låter bli att oroa dig. Nej, ser du, oroa mig gör jag inte. Nej. Jag har kommit ett stycke för långt nu för oron. Jag har inte varit så lugn, sen lilla Marie satt där på stolen.
Då blir pappa Anderzén av med mer än en kristallskål. Stellan gav åter sin far en blick fylld av beundran. Också hans far föraktade kommittén. Och inte nog med det. Han hade ett skarpt huvud, hans far. Han hade ögonblickligen förstått det djävulska spelet bakom valet av ordförande. Så långt hade han själv inte tänkt. Nu förstod han också, varför hans namn ej ens nämnts.
Det andra brevet var från Louise och innehöll några suddiga rader. "Lille-bror ska komma hem nu, för att hjälpa pappa. Jag är ganska sjuk och kan ingenting uträtta. Din dumma Lova ." Abraham kom med morgontåget, ingenjörn och Elis Eberhard voro nere vid station för att möta. Det var en morgon i slutet av mars, solen var morgonklar, vårklar, lyste starkt och avslöjande.
Di ä alldeles förstörda. Stellan såg länge på Edgar, innan han tog den i sin famn och bar den tillbaka in i barnkammaren. Då hörde han sin pappa komma. Han störtade ut i tamburen: Pappa, pappa Hon har Edgar Hon har slagit Vilken hon? Ida !!! Hon har slagit sönder Edgar! Ja, det var ju tråkigt det. Han såg på sin far med blicken hos en åklagare inför rätta: Ska pappa inte ge henne stryk?
Och det är allt patron sjelf som ljuger, för jag hörde hur patron i morse sa' åt pappa att de här ska' huggas, just de här! Och det är inte första gången som patron ljuger, ty patron har svurit falskt förut och narrat pappa och mördat och
Mor kan behöva någon hjälp. Och Lisen är så förfärligt glömsk nu för tiden. Abraham reste sig och gick bort till fadern. Han strök honom smeksamt över pannan. Lovar du det, pappa? Är det säkert? Jo, jo. Visst. Det kan du väl förstå, bekräftade ingenjören. Och han rodnade av skam, att han icke förut tänkt på en så enkel och naturlig sak. Men dagen därpå hade han glömt sitt löfte.
Ty han var den ende, som vi aldrig kunnat lära att pappa skulle vara i fred, när han arbetade. Han öppnade dörren så sakta, som om han riktigt ville visa, att han förstod, hur viktigt det var, att det var tyst. Såg jag på honom då lade han fingret på läppen och sade »tyst» med en så maktmedveten och på samma gång oskyldig min, att jag ovillkorligen måste lägga bort pennan.
Hon klippte nagelrötter, band om skadade fingrar, tröstade, lugnade och hugsvalade alltid, när fadern straffat, oaktadt hon var allmän åklagare. Barnet tyckte att hon var tarflig, när hon »sqvallrade» för pappa, och någon aktning vann hon just ej.
Om gamla Kerstin skulle göra likadant med honom om mornarna ? Det hade också kommit en fröken i huset. Hon hade en vit hatt på sig inne. Han skulle kalla henne syster. Han tyckte inte om henne. Han ville inte ha någon syster. Han ville vara ensam med pappa och mamma. Han var avundsjuk på henne. Hon fick jämt sitta inne hos hans mor. Och hon ville alltid köra ut honom i barnkammaren.
Hvad fan är det för en Miranda du talar om? Jo Heikki har Miranda, som skulle få skor, Miranda som jag fick af mamma, när jag var liten, Miranda som har hår, rigtigt hår! Söta goda pappa, gå efter Heikki, jag vill ha Miranda, jag måste ha Miranda, nu strax måste jag ha Miranda från Heikki. Låt bli att tala om den otäcka dockan och om Heikki och allt det der, hör du det?
Dagens Ord
Andra Tittar