Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 november 2025
Dager blef, och solen steg på hvalfvet, Men blott tvenne väcktes nu i torpet; Stugan reddes, morgonbrödet frambars, Men blott tvenne stego fram till bordet; Middag blef, och ingen tredje syntes. Utan moln var än den gamles panna, Utan tårar än hans dotters öga, Men till hvila, fast af söndan manad, Gick vid slutad måltid ingendera.
Där är alltså stugan låt oss då sitta ned han talade högt med sig själv som till en kamrat låt oss sätta oss här i skuggan vad är det jag har hört om honom vad har jag då hört? Han kände på sin panna, den var fuktig av svett fast vinden var sval. Nu går snart solen ner nu snart går den ner! Å, jag kan förstå att man blir en sådan om man växer upp här! här är så vackert att här bor sannerligen Gud!
Konungen vandrade fram och åter över golvet, stannade slutligen och yttrade: Säger ni detta av er själv, eller har någon bett er därom? Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär jag ensam skulden. Åter klarnade konungens mulna panna, och han återtog sin förra skämtsamma ton. Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke straffbar, när man på ett så älskvärt sätt säger konungar sanningen.
Hon, som satt där invid fönstret med ögonen fästa på arbetet, var en kvinna på nära sjuttio år. En liten vek och sympatisk person med ett rundlagdt ansikte och hög panna, uppnäsa och ännu tämligen fylliga läppar. Öfver den gamla vissnade fysionomien hvilade ett uttryck af ro, af stilla undergifvenhet och barnslig fridsamhet.
Han kunde inte erinra sig en enda rolig historia. Kallsvetten bröt fram på hans panna; men så ilsknade han till och tänkte: Är jag präst eller gyckelmakare? För engångs skull kan också jag få hålla på min värdighet! Och han grep sig raskt och barskt an med välsignelsen. Vad hände? Menigheten log. Tyst och anständigt som den brukade men brett och förnöjt.
Han fick ej annat svar, än det han tog från hennes läppar och läste i hennes ögon. Ja, ja. Följ din instinkt. Han strök hennes panna, strök det sträfva håret därur, han smekte och kelade, men hon var sorgsen. Ljusskenet skar henne i ögonen. Förkänningen af hans kommande ovänlighet hade vuxit till en tortyr. Släck de ljusen, de plåga mig. Han reste sig och gjorde som hon sagt.
Riddaren hade sagt, förrän han lade sig, att han var mycket trött. Också somnade han genast i sin naturliga sömn. Det hörde Sorgbarn av hans andedrag. Då smög pilgrimen till riddarens säng, och hans små magra händer rörde sig som genomskinliga skuggor över den vilandes panna ned mot hans bröst... Men endast några sekunder. Riddaren satte sig upp.
Man belönas blott med uppstudsighet och otack. Det är en gammal sats, att man aldrig bör göra en bonde gott, fortfor Spöqvist. Nej, stryk är det enda, som hjälper på dylikt folk. Sven rätade sig till sin fulla längd och mätte Spöqvist med en föraktlig blick. Men i trots av den stolthet, som vid länsmannens sårande ord framlyste på hans panna, var ynglingens hjärta sorgset och beklämt.
Han drack, kredensade pokalerna åt Myro och Praxinoa, skrattade, berättade kärlekshistorier och skämtade plumpare, ju större verkan vinet och munterheten visade sig ha utövat på hans gästers livsandar. Rodnaden, som färgade hans kinder, steg småningom över hans panna och övergöt den kala hjässan med varm cinnoberglans. Hans huvud liknade en mogen, svällande druva.
Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din panna hård såsom deras pannor. Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta. Du skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte.» Och han sade till mig: »Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.
Dagens Ord
Andra Tittar