Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 10 juli 2025


Hur allvarlig saken än kunde vara för dem den närmast angick skrattade de hejdlöst och muntert och som det alltid har skrattats åt dessa i och för sig allvarliga ting.

Det var därför någonting underligt, att Sven, när mor Kerstin slutat att tala och med ökad iver rörde i sin gryta att, säga vi, Sven steg upp och sade lugnt, nästan muntert, om också icke i sin vanliga ton: Bevars, mor, vad ni nu ger mig skuld till mycket! Och ändå är jag oskyldig som ett barn.

var det muntert lif, när hertig Johans öltunnor runno, och slottet genljöd af drickspengar, och jag var en ung och behändig slottsdräng med en flicka hvart finger. Jag hade inte väl hunnit gifta mig, kom där ett bref från kung Erik i Sverige, hertig Johans bror, och hertigen kom bak lås och bom.

De inslogo således den väg, som förde genom den gamla, ärevördiga granskogen. Det mörknade hastigt, och masugnen var längre bort belägen än de förmodat, men de förkortade vägen med muntert glam och glada sånger.

Muntert skämtande, infinner han sig sjelf eller åtminstone hans lyra vid deras bröllop. Om det för sig går andra trakter, sänder han dem lyckönskningsverser med posten, äfven om han sjelf ej är glad. Vid deras förluster af anhöriga sjunger han ett vänskapens och tröstens ord. Rörande är en »Sorgesuck och trösttal», som han affattat till handelsman Andersens små barn.

»Tack, det vill jag riktigt gerna. Det är sällan jag träffar någon jag kan tala med om lifvet derute.» »DeruteDet låg nästan som en smekning i tonfallet. Nästa förmiddag när modern minst anade det kom sonen. »Jag har varit i Upsala», sade han. »Jaså», ljöd det likgiltiga svaret. Han var vid godt humör och han såg henne muntert och ogeneradt in i ansigtet.

Bella låtsade ej se något, utan tog vänligt hennes arm, sägande: kom, söka vi upp Hanna Rappe! Hon dansar heller icke, och vi tre kunna det riktigt muntert tillsammans. De funno Hanna i ett angränsande rum, bläddrande i gravyrer. Och medan dansen och sorlet fortforo derinne, sutto de tre för sig sjelfva i Lillis rum, pratade och hade roligt.

Det var fru Grenholm och doktor Rehn, en känd framstående läkare. Vårsolen lyste blitt de två gamla älskandes väg. Ett sällskap varietéartister av skilda raser och nationaliteter kom förbi, muntert pladdrande tre eller fyra språk.

Resten af natten tillbragte hon, insvept i sin sjal, uppe ett berg, der hon såg solen upp öfver en glittrande insjö. Sedan hon druckit ett slaskigt morgonkaffe klockan 6, trafvade hon muntert vidare. Hon hade alls ingen röst, men nu hade hon lust att sjunga, ty det kändes lätt och gladt, allting.

Sergeanten nickade ett tämligen muntert avsked åt Sara, som stigit av. Han körde framåt, långsamt likväl, och såg sig ofta om sitt gående ressällskap. Du kör för simpelt, sade hon vinkande. Det går inte an för en karl. Han slog till en frisk klatsch i luften, hästarna for av. Sara Videbeck gick ensam. Hon vek ned åt en gata utmed ån: gatan, som förde hem till hennes boning.

Dagens Ord

hovet

Andra Tittar