Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Han kände sig ofri härvid; lyckan tyranniserade honom lyckan förföljde honom! Han erfor ett ödes hand över sig och han trodde sig vara den förste, som förstod att Polykrates kunde vara olycklig.
Han fick sitt vin, min stackars hjälte. Och han såg så sjuk ut. Nervskakningarna kommo allt oftare. Det stod icke till att slå bort, det där, hvad det nu var. Ni tycker visst att det är synd om mig. Ja. Ni skulle ha unnat mig att bli lycklig. Ja. Men jag har stigit i fel diligens. Det var icke den, som bar till lyckan. Det är icke många, som finna lyckan. Nej. Och aldrig de rätta!
Men striden emellan den nyförvärvade lyckan och den bittra skilsmässan var för tung för den åldrige. Vid pass två månader efter flyttningen var han icke mer bland de levandes antal.
Lyckan svängde dock omsider, Att den ena seger vann: Lod gick fri i alla strider, Stål blef sårad, han Dömd till hvila på det sättet, Låg han tyst och led, Låg som sjuk på lasarettet, Då kamraten stred.
Så har ock du, Eubulos, nu med hårda ord Förtörnat ovist denne man, hvars vrede du Ej ens i lyckans dagar mäktat stå emot. Men du, o Paons son, var mild! Lik dagens ljus, Som väljer ej, som räknar ej, men strålar blott, Den mänska är, som glömma och förlåta kan. Låt honom få behålla, hvad en flyktig gunst Af lyckan honom gifvit.
Allt är förtroligt och kärt, hvar planta, bekant som en syster, Skjuter om våren opp, där hon väntas, och flyttande fåglar Komma, desamma som förr, tillbaka och bygga och sjunga. Skulle jag byta detta mot guld och akta en lycka Högre än lyckan att här få lefva med egna beständigt!
Den blev rätt hård, ty en yngling skulle först petas, men mera än en vecka kunde hon icke motstå hans målmedvetna uppvaktning, och hans lycka stördes icke av att Anna-Lisa förklarat sig hata honom. Men lyckan blev kort.
Jag är HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du kände mig, omgjordade jag dig, för att man skulle förnimma både i öster och i väster, att alls ingen finnes förutom mig, att jag är HERREN och eljest ingen, jag som danar ljuset och skapar mörkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, är den som gör allt detta.
»Nu förstår hon», sade den unga flickan och höjde rösten, »att dofterna, som talade så underligt till henne om kärleken, menade något annat, menade att hon skall söka lyckan i kärleken till mänskligheten den mänsklighet, som hon har närmast till hands, och söka att göra sig själf sådan att hon är värd den stora kärlek, som, som...!»
Och då vaknar och gnager här inne i bröstet det gamla onda, som jag försökt att skyla och läka med gärningar och inte själv tro på. Det har jag försökt ända sedan jag var ett litet barn. Ack, inte heller då kunde jag någonsin vara glad. Du är ung, du. Jag har aldrig varit det. Föddes här inte tusen och så tusen igen, somliga nere i fattigdomen, somliga uppe i lyckan?
Dagens Ord
Andra Tittar