Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 maj 2025
FRU BINGEN. Omöjligt, herre, nej, det måste nekas. Att hänga dem för fönstren ut att blekas! Ack nej, det kan man ej, det går ej an. v. Ni är den värsta mara, någon fann. Fort ur min åsyn med ert tjut och gnissel, Förgjorda öronrasp och ögongissel! Jag kan ej tåla Kan ej? v. Jag, en man! Men jag vill visa, att jag kan fördraga. Sätt er, lugna er! Det gäller ju ett lappri, som ni ser.
"Nå när miste min nådiga sitt hufvud?" frågade en röst ur hopen. "Mitt hufvud, ack ja det är sannt, jag kom ej mer ihåg att jag haft något. Jag saknar det också alls icke. Det hände mig en liten malheur: jag råkade falla omkull på marmorskifvan der inne på bordet och slog hufvudet af mig; men det var ett lappri, det gjorde ej ondt alls".
"Älskade Corallins maka regnet och stormen, efter hon icke befallte dem vara stilla när hon ville färdas". "Storm, regn, lappri! Norna, besvärj stormen i ett menniskobröst, det är mera". "Stolt är Hildred. Mäktar hon icke besvärja stormen på en så liten sjö, som bloden i ett menniskohjerta? Hvad begär Hildred af Norna?" "Norna, hör mig.
"Nå, Alma?" John försökte se henne in i ögonen. "Alma, blef du ledsen?" Alma vände sig mot honom och smålog, men hennes blick var fuktig. "Och sådant lappri kan du låta gå dig till sinnes! Du är i sanning barnslig. Nå, se nu igen. Nej, kom hit, att jag får torka bort de der tårarna." Han sträckte ut sin arm och drog Alma till sig. "Jag tar dig i min famn som en liten dufva. Älskade, egen hustru!"
Då skulle allt bli väl igen, bli ett lappri, som ni själva om ett år båda skulle le åt. Men kanske förstår du ett annat språk bättre. Du är ensam, och vi äro elva man högt. Här i skogen är ingen den andras herre, utan vi äro rätt och slätt män, som försvara en kvinna. Valdemar höjde på axlarna. Vallhjonen skola visa oss avlägsna stigar, som ingen annan hittar.
Beskedligt och nätt folk är det här vart man vänder sig: och den här staden heter Strängnäs? Ja. Jag skulle så gärna vilja föra dig upp till domkyrkan för att se de större delarna av staden; där har man vackra, skuggrika träd att spatsera under. Å lappri. Nej, vi måste ned till ångbåten. De väntar redan.
Hon märkte att han talade allt detta lappri, endast för det han ville tala och glömma.
Men så föreslog prinsen, att de skulle spatsera utåt parken, och allt längre gingo de, och fröken Melicerta var så glad, och tänkte: "se så, mig vill han visst ha, efter han går så långt". Litet rädd såg hon visst på de tjocka molnen, som skockade sig, men hon tänkte: "lappri på hvita similéklädningen och blå blommorna, nog får jag bättre när jag blir prinsessa".
Nå, det kan hända, att man har Kinnekulle någonstans; men flackt är det där i socknarna, så mycket minns jag; ty till Mariestad har jag en gång åkt ifrån Lidköping. Och lappri vore väl det också, antingen där vore flackt eller inte, men jag ryser vid tanken på att ... Vad, är hon i stånd att rysa? tänkte Albert, nå Gud ske lov! då är hon likväl ... Vad ryser du för, Sara? sade han högt.
Dagens Ord
Andra Tittar