United States or Trinidad and Tobago ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men du, Thorsten, af mig får du aldrig låna penningar mer, ja, jag vill vara en nors, om du kan narra mig en gång till. Löjtnanten fortsatte att tala om sina förhoppningar. Öfverstens systerdotter, en rik och förtjusande flicka, skulle säkert inte säga nej. hade han bara ett steg till att komma grön qvist ... bli adjutant, och sedan stodo ju hela verldens herrligheter öppna för honom.

För resten skulle det ju bli ytterst angenämt att räddas av löjtnanten. Men Pilkvist, berusad av sin djärva bragd, tydde hennes tystnad som beundran, och hans hjärta slog i kapp med hästfötternas galopp. Färden gick över sjön i svindlande fart.

Löjtnanten skakade hufvudet. Han slöt ögonen, liksom färdig att möta döden. Nej, jag vill ett annat lif till mötes! Vill du göra mig den sista äretjensten, kasta de lumpna papperen i elden, att jag får med en skuld mindre och tack, min bror! Drag för portièren och in i din matsal eller i köket, du ej hör knallen!

Åter en motgång. Wolfgang betänkte sig. Edra betyg? upprepade doktorn. De kommo bort I en koffert, som föll över bord! utbrast doktorn, och Wolfgang såg bestört honom, ty just detta, ord för ord, tänkte löjtnanten att säga. Ja, stammade han. Jo, jag känner till det där, sade doktorn, där säga de alla. Men jag tycker om ert utseende. Jag har inte haft arbete tre månader, påstod Wolfgang.

"Gif den gamle narren ett glas kall punsch", sade löjtnanten till sin besökare, "och sen klara, gossar, att lägga ut. Och du, min gubbe, låt mig ej se dig en gång till sjöss, du ej vågar stanna vid signalen, kärt det är dig att behålla lif och skuta. Ty i kväll ger jag dig punsch, men i morgon kanske en rund kula."

Visserligen en nätt förmögenhet, svarade löjtnanten, men inte var han någon Rotschild eller Vanderbilt. Nej, nej, men tjugo millioner Tio, högg Schnitler i. Nåja, tio millioner mark skulle väl duga, menar jag. Ja visst. , fortsatte Cramer, och i alla dessa femton år har gubben suttit taket och tittat månen? Ja, jag har varit där uppe några gånger vid mina nyårsvisiter.

Det där testamentet är naturligtvis bara en formalitet. Men jag måste ju anständigtvis vara närvarande, när det uppläses. Gärna det, svarade vännen och klockan ett sutto de bägge hos advokaten, som med högtidlig min bröt testamentets sigill. Innehållet var ej precis enkelt, som löjtnanten hade tagit för givet. Testamentet.

"En skål för mitt skott och för mera vind i dina segel, min bror", ropade löjtnanten, som stod vid förnickan och nu emottog det fulla glaset, till en vän och ämbetskamrat, som skötte rodret; "fäll, fäll! Vi skola segla upp gynnarn, innan han blir klar igen; se, hur han drifver ned." "Den fördömda ängeln där i toppen", svarade denne, "blir färdig, förrän vi tro. Se, han klifver ned redan.

Där var fara färde, löjtnanten hade fått ett nytt anfall

Till ersättning frågade herr Lundstedt huruledes löjtnanten befann sig och om herrskapet skulle komma ut i sommar, något som han egentligen icke brydde sig om.