Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Jaså sa löjtnanten det var intressant men jag kröp ut och när jag kåm opp på gatan så kåm Gösta och Anders och så kom vi överens om och så gick vi in på våran gård in i velesipedstallet och där tummade vi på att inte säga ett ord
Di ä så stygga Han kisade upp på Kerstin för att se om snyftningarna varit höga nog för att göra intryck. Ja, det får han fråga löjtnanten om. Ja, men Kerstin hör ju, att di ä så stygga! Men när hans far kom hem, blev det annat av. Det blev förhör på enskilt rum och inför lyckta dörrar. Ej ens Kerstin fick vara med, i synnerhet inte hon. Du har smitit från skolan?
Käre kapten, det var inte vackra saker jag här fått höra om en gammal vän, när man är och helsar på fosterjorden, som man inte känt under fötterna på tjugo år... Nej nej, mycket kan hända, åren göra folk äldre. Den tiden då jag såg honom sist var jag en liten späd planta, fänrik vid Petschowska regimentet tiden går. Löjtnanten har slagit sig på landtbruk nu?
Och löjtnanten, han va nu så dan, han svor och förbannade och sa, att om Kronquistens inte va färdiga snart, så skulle han skjuta dom. Stellan skrattade ej. Han inte ens log. Han hörde knappast på vad hon berättade. Han var försjunken i sin mor. Säg, Kerstin, gör dä mycke ont, när man föds? Ja skulle mena, att dä gör ont! Jo, dä kan han lita på! Han rös till.
Först senare på dagen berättade Kerstin, att löjtnanten gett Ida tillåtelse att ta bort hästen och spiltan. Taxen Lya hade varit uppe och burit sig illa åt i halmen... Stellan mottog underrättelsen utan att yttra ett ord.
Först när Olivia tagit plats i en kappsläde slog den stora planen som en blixt ned i Pilkvists hjärna, och han tvekade inte en sekund. Med två språng var han framme vid släden, och gav löjtnanten, som just skulle ta plats bakpå, en puff så att han stod på huvudet i en snödriva.
Där vände hon sig om och sade: Ja, kör löjtnanten i väg mig, om han vill! Men kom ihåg, att han kör vad rättfärdigt och sant ä på dörren och de kan inte bli till nån välsignelse. Därmed gick hon ut i köket. Löjtnant Petréus gick av och an på golvet, till dess han tröttnade och åter slog sig ned i länstolen.
"Jag borde släppa hvarken dig eller någon annan af hela ert följe, som jag en gång fått mina järnklor i skrofvet på", sade löjtnanten, för hvilken nödvändigheten af en snar skilsmässa också utom gubbens enträgenhet var tydlig; "och lita på att du icke alla gånger kommer undan för samma pris som nu; ty med den spannmål, du och dina likar fara efter, skulle ingen sparf lefva en dag öfver.
Löjtnanten hade slagit salig fruns gosse! Det skulle hon hämnas för. Inte nu, inte med samma. Men hon skulle nog få ett tillfälle. Men vad hon skulle göra den dag som i dag, var att gå ut på kyrkogården och berätta allt på salig fruns grav . Hon fick Stellan på sitt knä, klappade och beklagade honom.
Till ersättning frågade herr Lundstedt huruledes löjtnanten befann sig och om herrskapet skulle komma ut i sommar, något som han egentligen icke brydde sig om.
Dagens Ord
Andra Tittar