Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juni 2025
Klockan pickade långsamt . . . långsamt. Annars var allting ljudlöst tyst, ty postmästarinnan skref i sitt rum, och barnen voro ute. Mot hennes vilja föllo ögonen åter ihop, händerna sjönko ned i knäet, hufvudet föll mot fönsterposten, och hon halfslumrade. Hon tyckte sig sitta i den kära gamla pratsoffan i Bellas rum och lyssna till hennes glädtiga stämma.
Hon gick så nätt och fint och trippade i sina små trånga skor; och hon måste ta Sabina med sig, för att leda henne ibland, när skorna klämde så hårdt, att hon ej kunde gå annars. Hon hade klädt sig så länge, och sen gick det så långsamt att gå i de trånga skorna, att det började mörkna redan, när fröken Rosimunda kom med Sabina i kungens trädgård.
Då ingen öppnade, gick han slutligen långsamt ned utför trappan. Tomas... Vad kunde han vilja... Han var sig icke lik... Och Hall gick åter in. Han satte sig på samma plats som nyss, bredvid Greta, men han såg strax, att hon icke var densamma. Han såg, att hon hade vänt ett blad i boken, och att hon icke var densamma som nyss.
Pojkarnas entusiastiska nyfikenhet steg. Han erbjöds karameller, knivar med ett större eller mindre antal halva blad och en massa andra eftersträvansvärda ting, om de bara kunde få se hästen. Men han svarade: Pappa ä så ond i da! Ja vågar inte. De följde honom ända till hans egen port. Stellan gick långsamt uppför trapporna. Det var inte roligt att gå hem längre.
Denna dörr till paradiset stod der och sqvallrade, och hvar gång byns unge män sågo den, blefvo de så muntre och skrattade, bara skrattade åt Ella och hans äfventyr. Salmen Ukko satt på söndagseftermiddagen i stora stugan och halfsof, medan »äiti» med hes och låg stämma långsamt och entonigt genomläste ett kapitel ur bibeln, som hon dock af gammalt kunde till hälften utantill.
Så flöto långsamt några få minuter, Och dörren uppläts åter, och Kutusoff Steg in. Sin ställning bytte fursten ej, Blott förde handen öfver ögat, såg En stund med skärpta blickar mot den komne Och med en knappt förnimbar nick begynte: "Jag låtit kalla er, min general, Hvarför, det vet ni själf.
Då lutade han sig sorgsen tillbaka i sin stol och lade huvudet mot karmen. Du är utan diamant, Albert! blunda och sov ... och fäll ihop dina anspråk! Allt dimmigare vart det för hans inre syn; allt trubbigare och gråare gestalterna därinne. Pulsarna slog utan hetta: helt långsamt och dovt klappade hjärtat. Universum var ganska ledsamt. Han somnade.
Valdemar satt helst i frustugan och lekte schacktavel med Sofia. Långsamt och eftertänksamt flyttade hon dockorna, och för var gång rundade sig tre gropar vid de feta vita knogarna. Hennes makliga huslighet omgav honom med stilla värme och de hade det trivsamt som spinnande gårdskattor på härdkanten.
Hon gjorde ingen rörelse. Hennes huvud sänkte sig kanske blott en smula djupare, och fingrarna klämde om soffans kant. Den bleka, fina profilen med det i solskenet bronsglänsande håret, tecknade sig skarpt belyst mot dess bakgrund av gammalt guld. Hon liknade ett helgonporträtt på ett kyrkfönster, när solen skiner. Bonaparte gick långsamt fram emot henne.
För att avrunda slutet och försona vad han brutit, läste han ett fadervår, så långsamt och tärande, att gumman, som kommit mitt i solskottet, nickade ihop en gång till och hann morna sig, under det Carlsson, för att hindra alla obehagliga förklaringar, stack ner huvet i vänstra handen för att göra en tyst bön, som ej kunde avbrytas.
Dagens Ord
Andra Tittar