Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juni 2025
Hon renskref hans utkast, hvilka han sedan öfverarbetade och utfyllde. Romanen skred framåt, långsamt men säkert och der rådde det allra bästa förhållande dem emellan. Han var som oftast vid godt humör och den enda liktornen på hans tillvaro var för närvarande tanken på att nödgas lemna sin bostad. Han hade bott der i två år och den förestående förändringen pinade honom.
Han hade känslan av att de innehöllo ett långsamt dödande gift, att de så småningom skulle leda till förfallet, lidelsens och lustans hemskt sköna förfall. De kommo honom att tänka på Ludvig den femtonde och hans mätresser och också på löjtnant Ekenström. Och han förstod dem båda två, den franske kungen likaväl som den svenske löjtnanten.
Alla vaxljusen i den stora kronan över hennes huvud voro tända de brände stilla i rummets varma, rena luft. Pendylen på kamingesimsen mellan de femarmade ljusstakarna slog elva långsamt med späda, fint silverklingande slag. Det gick en lätt skälvning genom henne, men hon rörde sig icke. Plötsligt gick dörren upp bakom henne hon hörde den låsas igen, försiktigt, men brådskande.
Vagnen materialiserade sig långsamt ur mörkret, och plötsligt började kusken spetsa öronen. Det var något välbekant i dess kontur, som väckte hans uppmärksamhet, de trötta hovslagen påminde om en ädel springares som han kände till, och själva skramlet från vagnen verkade välbekant. Han steg fram på landsvägen och hejdade utan svårighet hästen. Intet tvivel mera!
Jag skall tiga, Mademoiselle, snyftade hon. Jag skall . Vid Gud jag lovar... Så gå. Gå! Edmée stod och väntade, tills Valentine var utanför. Därpå gick hon långsamt fram till ljuset och såg på brevet ännu en gång. Med en rörelse av alldeles oreflekterad översvallande tacksamhet, nästan andakt, förde hon det till sina läppar och kysste utanskriften och sigillet.
En storväxt bjässe till karl steg fram ur trappmörkret, steg fram till bordet, rörde försiktigt vid Basilius, som alltjämt långsamt och sömnigt gnagde på sitt äpple. Vad är det med den här? Sväran rasplade på: Å, han var på vind och stal äpple och jag kom över'n så han blev lite skrämd av sig Ingenting annat, sade mannen, slog sig makligt ned i fållbänken.
Det gäller numera icke endast att nödtorfteligen » följa med sin tid», utan äfven att med ifver speja framåt , »Den som stannar, blir förbigången». Utvecklingen i Sverige går långsamt isynnerhet därför, att de industriella verken ofta icke anse sig »ha råd» att hålla sig med specialister i tillräckligt antal såsom arbetsledare, men detta är en falsk sparsamhet.
TEKMESSA. Än Eurysakes? Hvad gör han, och Leontes? Skynda, svara, säg! HYLLOS. De fäkta, drottning, icke skilda mer; de stå Bredvid hvarandra, sida invid sida nu, Som man bland hungertärda vargar ser ett par Högvuxna fålar kämpa, värnande hvarann. Blott långsamt ge de vika, sälja hvarje steg För blod allenast. TEKMESSA. Väjer än Leiokritos Den ena, som tillförne?
Vi ha tänkt på allt, Edmée nickade Mademoiselle de Rocroyes värdigt och långsamt.
Mitt i en utdragen vissling stannade den. En röst, dov under klädet, sporde: Vem är du? Basilius formade sitt namn med läpparna. Kärran sattes i gång, stannade åter. Körsvennen lutade sig ned över gossen. Vem är du? Han svarade: Basilius. Då är du den jag söker, sade körsvennen, sträckte sin svarta hand efter gossen. Och Basilius kände sig långsamt lyftas och åter sättas ned, grensle över huven.
Dagens Ord
Andra Tittar