Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juni 2025
Och konvaljerna vid björkens fot de blomma och glädja sig, men deras systrar, som vuxit upp några få steg längre bort mellan hjulspåren på vägen, de dofta ock, men deras hvita drägt höljes af dam och de längta och tråna och veta ej sjelfva hvarföre. Vägens trånande blomma frågar: "Syskon, hvita, doftande konvaljer, huru kunnen j blomma och dofta så friskt och hvarföre tråna vi?"
Solen gick ned, det svartnar så djupt under gran och fura, regnet sorlar och ränniln suckar i bergets mossa, molnet löser sin sorg i gråt, sonen vilar på moderns sköt, molnets son och hans sorgsna moder längta och svinna i tårar hän. Dessa ord sjöng Sorgbarn, men innan han slutat sin sång, steg riddaren upp, gick fram till honom och trampade glasbitarne i smulor.
Äro vi gamla, månne, och längta till ro? Lärde vi något?
Då blev han glad på nytt, därför att han kände igen vägen, och därför att Pudel fnös, viftade på stubbsvansen och ville hem. Så började han plötsligt längta efter mamma; och så kom han ihåg de gula blommorna som han hade i hand. Långsamt och betänksamt gick han hemåt igen, och det kan allt hända, att Sven nu dunkelt erinrade sig att han inte borde ha gått hemifrån.
Han skulle gifta sig med en kvinna, som bara förmådde locka fram det låga, det fula hos honom. Och så skulle han längta efter en annan, en lång och smärt gestalt, smärt som en statyett, jungfrulig som Snöklockan. Vilket underligt liv! Vilket ironiskt öde!
Sist var jag bara på trots ett beläte, som han icke fick ringaste lifstecken ur, hur mycket han än försökte. Och i dag längtar jag så, att jag kan bli tokig; längtar efter hans vänlighet, som jag stötte tillbaka i förrgår. Och jag längtade hela dagen i går, kunde ingenting göra annat än bara längta ja, jag har icke varit riktigt lugn allt sedan vi skildes med det kyliga handslaget.
Och jag jag måste ha fred: jag slog armarna om hans hals och bad honom stanna några minuter till. Han såg tveksamt god ut, blickade mig i ansiktet och småskrattade. Ni är så dum! sade jag. Ni säger att jag icke kan längta. Har ni längtat efter mig? Ja, ja, ja! Nej, gå icke stanna ett par minuter. Jag måste gå, men jag kommer igen. Jaså, ni kan längta så förfärligt?
Han böjde sig ned och kysste mig: Jag tror också, att det är konstnärsgryet inom er, som gör, att ni måste löpa linan ut, att er natur måste ha erfarit allt, måste dyka till botten af hvarje känsla och lida hvarje smärta! När han gått åh, den tomheten! Det var som om hvarje ljud i världen tystnat och som om det aldrig mer skulle bli lif. Men jag ville lyda honom; icke längta och icke grubbla.
Som om tillfrisknandet efter den sista sjukdomen inneburit mer än återkommandet endast till fysisk hälsa, så upplevde vi nu en tid, vilken i sig tycktes innefatta försoningen av allt som varit. Min hustru började att dela mina drömmar, hon började längta efter att åter leva samman med mig. Hon kom mig till mötes, som hon icke hade gjort sedan den dag, då vi jordade Sven.
Hvarför skulle föräldrarne låta honom lukta på äpplet och så rycka undan det? Han började längta ut, hvart som helst. Hans ställning var falsk, och han ville ha den ren. Ner eller upp, icke emellan hjulen och krossas! Derför gick han också en dag till fadern och bad att få sluta skolan. Fadern gjorde ögon och frågade hyggligt hvarför.
Dagens Ord
Andra Tittar