Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
I fjol köpte han upp så många bär, som husmännens kvinnor och ungar kommo hem med till honom. Inte för det han precis spann silke det året, för han kunde inte själf afsätta alla med någon förtjänst. Men de fattiga lärde sig ta vara på Guds gåfvor, och det var hufvudsaken för honom. I år finnas här familjer, som ha förtjänt sina hundra kronor hvar på bärplockning.
Och jag skall säga er något, ifall ni icke redan vet det vi stodo alldeles intill hvarandra och min hand låg hårdt i hans Man betalar sin hustru tre hundra kronor i månaden för hennes kärlek, och det anses riktigt. Eller man betalar andra kvinnor, och det anses också riktigt. Det enda som icke tillätes, är att man icke betalar. Det är den fria kärleken. Kom ihåg det!
Du svenska gosse, du svenska flicka, vill du blifva en god och bra människa, lär dig då tidigt ett ordnadt arbete. Flickorna på vår andra teckning kunna helt visst leka äfven de. Men de kunna också arbeta. Deras föräldrar ha lärt dem arbeta. Så bör det vara. Frosten har blekt och härjat löfträdens kronor.
Skälfvande af ångest slöto sig de unga tillsamman, lika blommorna i hortensians kronor. Nu ljöd från briggen ett skott, kulan hven och nedstörtade kaikens segel från splittrad mast. En storm af eder ljöd från Ibrahims läppar. "Välan, Tscherkessiens och Georgiens tärnor, tappre, frie krigares systrar och döttrar, viljen J blifva Kossackernes slafvinnor, eller viljen J hellre dö".
Det är jag som bjuder, förstår vaktmästarn, därför att jag inte sett det här gamla nötet på flera år. Halvtress och halvfjäss, hör du, vad är sejsten å halvfjäss? Tjugusex kronor och tjugufem öre, sade jag. Hompa gav tjuguåtta och femtio. Vaktmästarn fick sålunda tolv kronor i dricks. I mitt tycke för litet. Till sommaren lär det komma en invasion av Hompor.
Då mannen skulle lämna sitt kontor, ringde det i telefonen och mannen fick ett kort meddelande om att han på dagen förlorat 50,000 kronor på börsen. Inför detta glömde han alltsammans. Både hustrun och pälsen. Men han gick hem. Då han kom till porten, mindes han plötsligt telefonsamtalet med hustrun.
De visste, att gräs och mossa skulle växa över det stolta Bjälbo, att plogen skulle vända deras benknotor, att andra skulle bruka deras jord och smälta ned deras kronor och smida om dem till nya smycken, som skulle bäras på bröllop och danslekar. Men ingen enda av dem tänkte på detta.
Tusen kronor på bordet, fyra tusen i höst, för en värdelös kobbe; det var för mycket på en gång. Och därför sutto de hela aftonen i endräkt och spekulerade över vad som kunde falla på dem oberäknat.
Jag presenterade herr Söderberg, en gammal vän till mig och Tor, och vi återvände till rökrummet. Riktiga chips! sade Söderberg och tog en näve pokermarker mellan fingrarna. Precis som i Amerika. Hur hög max spelar herrarna? Tor såg på mig och vi smålogo! Fem kronor, sade jag. Jag sade det på skämt, men Söderberg svarade: Kör till! Och så satte vi oss ned och spelade.
Tomas drömde sig vandra med Märta i den sommarstilla luften under gobelängmålningarnas blågröna träd. Det led mot aftonen, och almarnas bleka, stiliserade kronor susade svalt över deras huvuden. Framme i den tomma förgrunden stod en bänk av sten, ensamhetens och de långa meditationernas kalla bänk. Den hade Tomas och Märta längesedan nått förbi.
Dagens Ord
Andra Tittar