Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 september 2025
Han upprepade samma ceremoni om kvällarna, och då tyckte han det passade bättre att säga sov gott. Men på samma gång var han också rädd för henne. Nu hade hon visserligen stängt munnen. Men hon var så förfärligt kall. Den första morgonen hade han gått fram till henne och klappat henne på kinden. Men han hade ögonblickligen dragit handen tillbaka. Hon hade bestämt inte tillräckligt på sig.
Jag märker väl, att den fule ännu icke fått sitt. Nej, det kan ni lita pä, och det sörjer nog han för, han där med bruna rocken. Men låt oss nu vara goda vänner, efter vi känna varandra. Å, jag minns er nog, ni var förr så röd om kinden som en herregårdsgrind, och icke var ni så granntyckt heller den tiden.
När Julius Krok märkte, att hans förslag mottogs med välvillig förståelse, blev han övermåttan glad. Han satte sig bredvid sin hustru och tog den hand, som icke förde nålen, och sade: Du är bra snäll, Marie. Och fru Marie blev rörd och blyg. Hon stack nålen i blusen och strök sin lille man över kinden, tafatt och tungt.
Ej under då, att hela parnassen sörjer, och allrafrämst Apollo, som har klädt sig i svarta sorgkläder, afspänt sin lyras strängar, flätat cypresser i sitt gyllene hår och sitter med kinden stödd mot båda händerna och stirrar oafbrutet »rät ändast op i skyyn» på en lysande Gyllenstjerna, som redan fördunklar den bredvid stående Phoebus.
Nå, sade Träsken, lade kinden till fiolen, förde stråken till strängarna. Men han besinnade sig, snappade stråken med vänstra handen och räckte Lars den högra. Då säger jag tack och farväl, gästgivare. Vi ses igen i Västergylln om inte annat. Då hans högvördige domprosten i Skara viger Daniel och Valborg till det heliga äkta ståndet.
Och vid tygeln ren i skick en man sig ställt, Blume trodde ej sitt öga, det var Spelt; Gamle Spelt, som nedböjd genom landet farit, Var ett hufvud högre nu, än förr han varit, Rak som trots en yngling bar han sina år, Djupt på skuldran föll hans vackra silfverhår, Anletet, med kinden slät och näsan tvagen, Sken i mörkret nu mer ljust än förr om dagen.
Jag blir allt dummare och dummare sade han och lutade sig med kinden mot min men säg ingenting om det till andra. Ni märker nog, hur dum jag är. Ja, ni är mycket obegåfvad! Jag talar ju beständigt om mig själf det är ett säkert tecken! Och så såg han så rar ut, liksom sorgsen öfver sin egen barnslighet. Underliga människa! Men jag tycker om detta glittrande väsen, så olikt mitt eget.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. Ty Herren förkastar icke för evig tid; utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
På kinden växte skägget, vi blefvo män, Härjade land, dem ingen vinter Härjat, och foro längre, än sommarn far. Mö tog jag, då grånade ren Min lock, men drottningsnamn jag den väna bjöd. Son hon mig gaf och dotter. Båda Leka med blommor än på sin moders graf. Mätt är jag på bragder och strid.
Dagens Ord
Andra Tittar