Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Leende talte hon så och prydde sig, glad i sin fägring, Tog guldvingar på fingren och tillknöt klädningen bättre; Men i detsamma öppnades dörrn, och den vördige pastorn Blickade in och nämnde vid namn sin dotter och sade: "Hanna, min dotter, kom, sen du lagat din klädsel i ordning, In i min kammare snart, att höra ett ord om din framtid." Sagdt, och han tillslöt dörren och gick.
Jag hade hela tiden här varit så hopplöst förtviflad, att jag tyckte alla ansträngningar fruktlösa, fann det lilla, som jag genom arbete skulle kunna uppnå, icke värdt att äga. Men i går kväll, då jag var ensam i min kammare, var det som om trotset rest sig igen, likt en krigare, som dukat under, men som icke ger sig utan strider ännu på knä tills lifvet förrunnit.
Den hade kök och kammare och var ganska nätt; täppa hörde till, lagård, fruktträd och buskar. Men det var ju på intet sätt att förlikna vid det stora röda huset. Då grevinnan föreslog gubben att flytta dit, skrattade han åt henne och gjorde på ett hövligt och skämtsamt sätt narr av henne. Nej, kom aldrig mer till mig med det! sa han. För då nödgas jag tro att grevinnan blivit vilsen.
På min kammare får han sikte på en blå kavaj, vilken han utbyter mot sin svarta rock, tar en halmhatt, en rotpipa, en käpp; och efter ett glas punsch vill han gå ut i skogen. Utkommen i ängen sticker han händerna i kavajfickorna och tycker det är nytt och roligt; kesar som en kalv, flöjer över gärsgårdar. Det är en annan människa och rocken gör väl litet till munken.
Ensam i min rosenröda kammare, slår jag upp luntan på höft, och jag läser.
Hela räddningshistorien stod för öfrigt beskrifven i tryck på ena väggen till Opsals inre kammare, men ingen af oss kände någon lust att läsa den.
Men rädd gick flickan och öppnade dörren, Kom i den svala farstun och stannade, dragande andan Länge och sökande tyst att kufva det klappande hjärtat. Men då hon druckit sig mätt af aftonkylan, och kinden Mildare brann, och barmen sin våg ren saktare häfde, Rörde hon nyckeln lätt och i fadrens kammare trädde.
På sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo då av araméerna hundra tusen man fotfolk, detta på en enda dag. De återstående flydde in i staden Afek; men stadsmuren föll ned över tjugusju tusen man, dem som återstodo. Ben-Hadad flydde också och kom in i staden och sprang från kammare till kammare.
Denna slutsats ägde endast giltighet för honom själv och hans likar, men icke för alla, och allra minst för dem, vilkas böner till Gud om ett nytt hjärta blivit hörda och uppfyllda. Med den märkvärdiga boken under armen hastade Klemens till sitt hem och, väl ensam i sin kammare, öppnade han henne och fördjupade sig i läsning.
Edmée lilla Edmée, sade han halvhögt för sig själv sakta, ovillkorligt. Han kom plötsligt att tänka på henne, som han hade sett henne som barn för många, många år sedan. Och han fortfor dämpat, nästan förtroligt: Jag kan se henne, som hon måste ha varit i morse. Stilla, utan att en minut ha slutit sina stora, vidöppna ögon, har hon stigit upp ur bädden och gått här, genom sin kammare, ut ur huset, och i gryningen av den dag, som hon icke mer ville se, har hon stigit ned i dammen. Ingen anklagelse har kommit över hennes läppar, ingen klagan, ingen förebråelse, ingen bön om förlåtelse till dem, som älskade henne... Här i detta hus, för icke länge sedan sade hon till mig: »döden kan man alltid nå». Och utan att tveka har hon nu, då livet blev henne för tungt, funnit den död, som låg närmast till hands. Edmée! han kastade sig på knä jag tackar Gud, att du hade mod att
Dagens Ord
Andra Tittar