United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
Anna Lisa tog sig dock inte vidare väl ut i denna stund med svartgrå yllehalsduk snurrad fast om hufvudet och bunden i en knut i nacken, med mors gamla rutiga tröja, på hvilken midjan nådde ned åt knäna på henne, och så desslikes mors trasiga, snedgångna kängor. Genom trasorna i dem stack starrgräset fram, som man stoppat i till värme och fyllning.
Stackars Liisa, hennes trasiga kängor torkade hos madamen i köket, hennes bästa »julkängor», som längesedan hade spruckit på sidan och voro snedgångna Han borde trifvas nu men i qväll gick det inte. Han var sjelf våt af snön derute, bränvinet värmde icke nu som vanligt, det bara oroade, nästan plågade. Liisa var så kärlåten.
Nedanför den fixerade ett par trasiga byxor två spruckna kängor, och ovanför den vidtog ett förfruset och blåsupet ansikte, skuggat av en stukad hatt. Politimanden vil ikke tro, att jeg ejer den Oerfrakke. Ikke sandt, den Herre har giet maj Oerfrakken. Börevig vände sig till polisen och sade majestätiskt: Den stackars mannen talar sant. Jag gav honom pälsen. Men jag tar igen den.
Tolpo, krögarn, madams man satt redan och sof framför sitt glas. De andra halflallade, omedvetna af denna verldens väl och ve vid sina, det var deras jul... Liisas kängor lågo på disken, lika våta och sura som förut. Hon tog dem med en svordom och gick, följd af Erik. Men han, han var i hast blefven så vresig. Liisa kunde inte få honom glad igen. Om en stund voro de ute.
Värst var det för Clara och Lotten, som snart sågo allt mankön fegt avfalla för herrskapets flickor, vilka kallades på brev för mamseller och reste till Dalarö i hatt. Barfota måste de gå, ty i ladugården var det för solkigt att de ville utsätta sina kängor för hastig ödeläggelse, och på ängen och i köket var det alldeles för hett gå skodd.
Madamen steg upp, lade bort den vänliga, husmoderliga minen, tog på sitt värdshusvärdinneanlete och frågte med hvass ton: Hvad vill ni här? håll er i skänkrummet mamsell, jag vill inte ha sådana som ni i mitt hem, hör ni. Jag skickade mina kängor hit att torkas, madam sade Liisa, alldeles dekontenanserad, och skulle se efter dem.
Han hade kängor inte fan kunde han han var inte rapp nog i vändningarna det skulle gå mä en sju djävra vänster nej, kan kunde inte få vara med. Han fick inte ens vara nere, på gården, då expeditionen skulle börja. De skickade upp honom till gamla Kerstin. Där kunde han få sitta i fönstret och se ut i gången, om han ville. Det hjälpte ej att opponera eller locka med nya leksaker.
Han hade på sig den blå fracken med de gula knapparna. Sluta, skrek han, sluta, fyllehund! Va tar han sig till! Slår han löjtnantens gosse! Köttlund släppte taget om Stellans nacke. Stellan kravlade sig ned från gödselhögen och störtade genom gången in på Lillegård. Den var tom. Mitt på stenläggningen stodo hans kängor.
Värst var det för Clara och Lotten, som snart sågo allt mankön fegt avfalla för herrskapets flickor, vilka kallades på brev för mamseller och reste till Dalarö i hatt. Barfota måste de gå, ty i ladugården var det för solkigt att de ville utsätta sina kängor för hastig ödeläggelse, och på ängen och i köket var det alldeles för hett gå skodd.
Carlsson och gumman hade trängt sig så långt fram, att all reträtt till dörrn utan skandal var omöjlig. Gumman bara grät av trötthet och för trånga kängor, som klämde till alltefter som värmen steg.