Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Inom tio år kommer här en nyexaminerad ung slusk och slår kors: Hur i Jesu namn kunde karln bygga så dumt. Si, det är skaparglädje. Kommer igen som then staden Arbogas öl. Tja, tja, tja, grinade ingenjören retligt. Nu ska inte Abraham sitta och höra på, vad gubbarna snattra. Surt, sa' räven. Adjö med dig, min gosse. Hälsa fru Hyltenius. Och i skymningen gick Abraham hem.
Den sista juli, som var fru Maries födelsedag, hade ingenjören ett långt samtal med sin hustru. De började att tala om hennes hälsa. Men alla samtal slutade nu för tiden med Backarna. Underhandlingar fördes med staden beträffande försäljningen av Blekängen. Något beslut kunde emellertid icke väntas före jul. Och under tiden förde Lagerström underhandlingar med Hagelinarna.
Men då fru Marie återvände till stramaljen, återvände Louise till sin man, och man talade icke vidare om saken. Lille ingenjören hade hållits utanför, han visste ingenting och förstod ingenting och begrep ingenting. Men han tyckte synd om Louise utan att egentligen veta varför. När han var viss om att icke träffa sin måg, gick han upp till Louise, tog en stol och satte sig framför fågelburen.
Och ingenjören hade väl för längesedan gjort sig af med honom, om han ej varit så stark ... vid bruket arbetade han som en häst, drog kranlasset, der leran tillmalades ... körde stundom sjelf kärran med sand från gropen, bar de färdiga tegelstenarne ned till stranden och lassade dem sedan på skutan der nere. Han var en jätte.
Han började redan formulera en fumlig avledare och ursäkt, då Vickberg plötsligt vände sig emot honom, såg honom allvarligt in i ögonen och sade: Ingenjören vet nog, att det finns situationer, ur vilka en gentleman endast har en utväg. Å, varför det då, varför det då? mumlade Krok, som satt och tänkte på Backarna. Vad tänker herr Vickberg göra?
Ingenjören satte sig upp i sängen och knäppte sina händer. Verkligen, verkligen! Ja, du Abraham, du vet inte, hur det känns. Det här har nästan varit en livssak för mig. Redan under svärfars tid höll jag ju på och strävade för att få någon hyfs på den otäcka Blekängen.
Men blir det en fin och anständig bolagsmiddag, så anmäler jag mig som festtalare. Ingenjören gick hem. Han smög sig utmed husraderna och pratade en smula för sig själv. Han mötte Liter-Pelle i spetsen för sju sopande gubbar. Sopningen avstannade, gubbarna stödde sig emot sina kvastskaft och stirrade på ingenjören. Och Liter-Pelle, som gick i bakrus, viskade tämligen hörbart: Den fan är full.
Och sedan hon givit ifrån sig denna lilla elakhet, gick hon upp till Aposteln. Ingenjören drog en lättnadens suck. Ja, kära Marie, och så är det en sak till. Jag har Backarna och Åstorp på hand. Herre gud, Julius! Det är väl inte ditt allvar det där Det där? Ja kära, bli inte ond. Jag trodde ju jag trodde ju, att det bara var någonting sånt där, som du gick och tänkte på
Han vände sig till Rogershus. Baronen erbjöd honom tiotusen som gåva men inga lån, nej för tusan, han ville inte bli lurad som en blind orrtupp. Han vände sig till gamle fältkamrern, som någon gång brukade placera sina medel mot skäligen hög ränta. Nej, kort och gott. Den lille ingenjören tappade fullständigt modet. Han kröp ihop som en skälvande fågelunge i gumman Carléns röda schaggsoffa.
Med Bethanister ska en aldrig göra affärer, för där står Han på lur, Han själver. Nej, ta nu reson och sälj till oss. Se, vi kan inte lura folk, för hur skulle det då gå? Vi stackare ha ju bara Gud att hålla oss till. Han är så sträng, så sträng, så sträng Vad bjuder herrarna? frågade ingenjören. Bjuder? Ja, se det är allt efter som.
Dagens Ord
Andra Tittar