Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Det är för en filantropisk började ingenjören. Ja, men jag hör inte till de filantropiska damerna. Varför sätter sig inte den där unge mannen? Därför att han inte vill, sade Abraham och skrattade. Jag kan inte sitta stilla, för jag har min fästmö här på gården. Nej, du store! Vem är det? Ers nåds syflicka, svarade Abraham med betoning på alla tre orden. Ja, men vilken?
Han höll den under häradshövdingens näsa, och alldeles som när man bjuder på en pris snus, sade han: Får det lov att vara? Häradshövdingen blinkade, vädrade och grymtade: Öh, öh, öh Tusen kronor, föreslog ingenjören. Var så artig. Öh, öh, öh fortsatte häradshövdingen. Eller två tusen? Eller tre? Jag har dem inte på mig, men det ska bli, när bror behagar.
Det var sorgens välde, som proklamerades. Och hur liten än trösten var, så var det i alla fall en tröst och nästan ett under, att dessa utmärglade bleka små kroppar kunde bringa Herrens väldiga klockor att sjunga. Julius Krok begav sig till Carléns för att träffa doktor Roth vid middagsbordet det enda ställe, där man hade någon utsikt att träffa honom. Hur går det? frågade ingenjören.
Man ska inte alltid tänka på sin framtid, klippte ingenjören av. Han talade kort och häftigt och det fanns en ond, nästan lömsk glimt i blicken. Men det märkte icke fru Marie, där hon satt med nål och garn och stramalj. Det var besynnerligt ska man inte det? Nej, fortsatte ingenjören. Se bara på mig. Det är inte alltid, det slår väl ut Då måste fru Marie skratta.
Gode ingenjören, jag är ju bara en mamsell. Julius Krok återfick sin naturliga ungdomliga färg. Han lade ifrån sig cylindern, satte sig vid bordet och började utveckla skälen för bortläggandet av tilltalsordet mamsell. Han hade mycket demokratiska idéer. Marie nickade gillande och sade: Ja, det står så i Aftonbladet. Far har också läst det, att man ska kalla alla ogifta för fröken
Hon såg upp, hela ansiktet log, men ögonen voro av gråsten, matta och uttryckslösa. Man kan väl inte vila sig jämt Se på mig, hi, hi, fnittrade ingenjören till. Se bara på mig, Marie Det är en annan sak, Julius. Du har dina tankar och funderingar. Inom familjen och dess närmaste omgivning betraktades ingenjören som en "tänkare". Och man bemötte honom fördenskull med en viss medlidsam vördnad.
Efter en stund började ingenjören på nytt, så försiktigt: Vad vad tänker herr Vickberg nu ta sig till? Vickberg svarade icke på en lång stund. Ingenjören blev förskräckt över sin taktlöshet.
»Åjo», sade ingenjören. »Nog kan man alltid skilja på rätt och orätt, det där har varje människa medfött inom sig. Jag för min del behöver aldrig ta miste på de två sakerna.» »Då gratulerar jag bror», sade advokaten. »Fast bror i så fall knappast hör till de människor, som ge mig mitt levebröd.
Liknelsen med kvastkäppen gjorde intet intryck på ingenjören. Han kände, att det var ångest bakom de bittra orden, och han ville trösta. Han insåg, att det låg fara i gubbens fixa idéer, att de måste botas. Svärfar skulle vara ute lite bland andra människor. Svärfar sitter och grubblar över sitt och sitt. Men det går inte i längden. Man måste tänka på andra också, annars blir man sjuk.
Det gick inte långt, farten minskades ytterligare, och snart stod tåget stilla, med lokomotivets hjul vansinnigt snurrande på samma fläck. Så började det sakta åka baklänges. Två gånger till försökte ingenjören förgäves få upp tåget, sedan inskred Eriksson: »Stig ner ifrå loket, schenjörn», sade han. »Vafalls?» »Stig ner ifrå loket, säjer'a. Johansson och Fröjd ska köra hem tåget!»
Dagens Ord
Andra Tittar