Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
De se hvitklädda menskor, bleka, halta, sörjande. De komma upp i en stor sal med brunmålade sängar. Bara sängar med gummor i. Väggarne äro kalkhvita, gummorna äro hvita, sängkläderna äro hvita. Och det luktar så illa. De gå fram förbi en mängd sängar och stanna midt i rummet vid en säng på höger hand. Der ligger en yngre qvinna med svart krusadt hår, hvit nattröja. Hon halfligger på rygg.
Men förgäfves, svaret dröjer; Hvad hon döljer, hvad hon röjer, Endast skälmska fläktar akta Flyktigt däruppå. Håret fladdrar, spridt i vinden, Lätta flammor färga kinden, Hvita skuldror skälfva nakna Under daggens kulna regn. Himlen mörknar, tärnan fasar, Skurar smattra, stormen rasar. Grymme, skall hon länge sakna Än ditt varma hägn?
Detta senare redskap var det enda, som nu i synlig måtto skilde hans kostym från kandidatens, ty hans hvita studentmössa hade en lika slokig form samt lika obestämd färg som hennes hatt, och hans linneskor skilde sig obetydligt från hennes för detta gula oljeduksdamasker.
»Hör, hör!» »Briljant!» »Bravo!» Sådana utrop genljödo genom den till trängsel fyllda, väldiga salen i hvilken kristallkronorna kastade sitt sken öfver väggarnes speglar och hvita marmorkolonner och glittrade i massor af ordnar och uniformer. Det var ett möte i Borislowskis Hall i St.
Jag har aldrig sett någon så vacker och fin och snäll! Åh! så fina händer herrn har! Får jag? Hon böjde sig häftigt ned och tog en af hans hvita och välskötta händer i sina. Hvad den luktar! Af eaudecologne och bästa sortens herrskapstvål! Jag har aldrig tänkt, att det fans något så godt. Tusen gånger bättre än både rosor och konvaljer! Adolf såg litet generad ut.
Men det kändes så underligt i den trötte gossens hufvud; ögonlocken blefvo så tunga, och det hvita snötäcket inbjöd så lockande till hvila. Frits sökte dock öfvervinna sin trötthet och sträfvade mödosamt framåt liksom i sömnen. Nu kom han till en korsväg.
Så vacker han är! Hans bruna lockar falla lika käckt som förr, hans solbrända kinder och höga panna äro lika rena som förr, hans hvita tänder glimma i solskenet, och blott det trotsiga leendet är litet trotsigare än då; det är allt! Det tunga jernet bär han som vore det blomsterkransar för bröllopet. Så han svänger då han går!
De gamla, svarta rummen voro renskurade; barnen helgdagsklädda; lärarne i frackar och hvita halsdukar; rottingen undanlagd; alla afrättningar suspenderade. Jubel- och klangdag, då man kunde inträda i dessa pinorum utan att darra.
"Det är sant, min ädle broder", Svarar Voldmar i förundran, "Hårdt dock varit, om hon röfvats Från den drömmande beskyddarn." På sin hvita falk i stoftet Pekar Dmitri, och han talar: "Detta offer för din glädje, Vet du, Voldmar, hvad det kostat?" Voldmars klara panna mulnar, Och förtrytsam tar han ordet: "Var din falk dig dyr, min broder, Upp, välan då, nämn mig priset!
Från varmbadhusets veranda viftade badmadamerna med stora badlakan, från restaurationsbyggnadens balkon viftade alla serveringsfröknarne med hvita servietter tre gardeslöjtnanter reste med båten i dag och utanför biljarden stod dess fete egare och viftade med markeringstaflans handduk; det var en sista afskedshelsning till den trognaste stamgästen,
Dagens Ord
Andra Tittar